Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XL VII I
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR.
14
stäld, och att författaren icke hade några afgörande grunder för att
föredraga den ena framför den andra, ehuru han hållit sig till den
som förefallit honom sannolikast. Ja, Are kan till och med hafva
åtnöjts att säga så som han sagt, om han för sin del icke antagit,
att de två tilldragelserna legat så nära hvarandra. Dessutom är Are,
efter förf:s åsigt, i allmänhet icke någon säker kronolog; åtskilliga
exempel på oriktiga tidsuppgifter af honom framdragas, bland hvilka
det vigtigaste synes vara hans yttrande, att Olaf den helige varit
konung i 15 år, innan han lemnade Norge, hvilket skall strida mot ett
qväde af Sighvat skald och derföre hafva framkallat en protest af
Snorre (O. H. kap. 189). Förf. uppställer således följande tidräkning.
Olaf den helige föll 1030, ett fullkomligt säkert årtal. Han var
konung inalles 15 år; den samtidige Sighvat säger uttryckligen, att
femton år förflöto för honom som konung »áðr fèlli» (innan han föll) ;
Thjodrek har samma uppgift efter en gammal konungalängd: 13 år
var han ensam konung, 1 år tillsammans med Knut (d. ä. utomlands),
1 år med Sven Jarl. Före Olaf den heliges ankomst hade Håkon
Eriksson varit jarl ett år efter sin fader, och denne var jarl i 12 år;
detta leder till året 1002 för Svolderslaget. I sammanhang dermed
fastställes Olaf Tryggvasons ankomst till Norge 997, då lian ju var
konung i 5 år.
Hela denna tidräkning har emellertid varit föremål för en
grundlig kritik af B. M. Olsen i Årb. for Nord. Oldk. 1878. Olsen visar
först och främst, att den åtskilnad mellan »at sögo Sæmunþar prests»
och »at alþýþo taie», som förf. funnit i Ares ofvan anförda ord, i det
att det förstnämda uttrycket skulle gälla tidsförhållandet mellan
kristendomens införande och slaget vid Svoldern, medan »at alþýþo taie» skulle
endast afse kristendomens antagande —- att denna åtskilnad, säga vi,
icke finnes i Ares yttrande. Orden »en M eptir burþ Crists at alþýþo
taie» bilda en motsats till den mera speciella tidräkning som ligger i
orden »CXXX vetrom epter drap Eadmundar», och hela satsen »þat
vas CXXX vetrom epter dråp Eadmundar, en M epter burþ Crists at
alþýþo taie» gäller icke blott om kristendomens antagande, utan tillika
och närmast om Olaf Tryggvasons fall. Någon bristande
öfverensstämmelse med Sämund har Are icke velat antyda genom orden »at
sögo Sæmunþar prests». Detta uttryck är alldeles analogt med de
närmast föregående orden: »þenna atburþ sagþe Teitr oss at |)vi es
cristne com á Island». Meningen är, »att liksom Teit skulle gälla som
hemulsman för de närmare omständigheterna vid kristendomens
införande, så skulle Sämund anses som hemul för den tidpunkt, till
hvilken händelsen borde förläggas. Ännu svårare är förf:s missförstånd
af Snorres 189:de kapitel. Are har ingalunda sagt, att Olaf varit
konung 15 vintrar, innan han lemnade Norge, utan tvärt om inräknat
den vintern, då han lemnade sitt rike, såsom den femtonde, och Snorre
har ieke protesterat mot denna räkning, utan instämt i densamma,
hvilken äfvenledes, efter Oisens tolkning, öfverensstämmer med Sighvat
skalds. Denne säger nämligen, att Olaf rådde öfver Upplanden i fulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
