Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
JÖRG ENSEN : DEN NORDISKE KIRKES GRUNDLÆGGELSE.
XI
kan afslutas med ens, när utvecklingen öfverlemnas åt sig sjelf. Efter
vikingatågens första period hade en lång hvilotid inträdt; danskarne
voro sysselsatte med en genomgripande ombildning af hela sin
nationella tillvaro, de togo dopet och bygde kyrkor, det såg ut som om
dessa tåg vore för alltid förbi. Men de gamla vikingatankarne
vaknade åter med ny kraft; ett nytt slägte, som vuxit upp vid
berättelsen om framfarna dagars ärofulla äfventyr, utan att känna fädernas
öfvermättnad, kastar sig i nya försök, och i det att detta slägte
samlar bela sin nedärfda kraft på en enda punkt, fullbordar det hvad
hittills ingen påtänkt, hela Englands underkastelse. Ur denna
synpunkt har den danska kyrkliga traditionen rätt, när hon kallar Sven
Tjugeskäggs regering för en hedendomens reaktion mot kristendomen.
Han ku^störtade icke kristendomen eller kränkte dess anhängare; ban
har tvärt om för egen del varit en nitisk kyrkans tjenare. Men hans
hug stod till något annat, motsatsen mellan den gamla religionen och
den nya var en fråga, som hvarken kunde sätta hans lidelser i rörelse
eller gifva hans handlingsdrift tillräcklig näring, och han vände sig
åter till fädernas idrotter på andra sidan hafvet».
Snorre Sturlassons berättelser om förhållandet mellan Olaf den
helige och Olof Skötkonung, förkastar förf. nästan belt och hållet.
Han säger, att Snorre visserligen med stort mästerskap begagnat de
olika berättelserna om huruledes fred slutligen bragtes till stånd mellan
de båda konungarne till att gifva ett ideelt måleri af den tidens
förhållanden, men att hans framställning i det hela är utan synnerligt
värde som historisk källa. »Olof svenske kunde väl i följd af sin
ställning och sina slägtförhållanden känna sig sårad af sin norske
namnes första uppträdande, men hans uppmärksamhet var dock så
uteslutande vänd åt andra håll, och hans böjelse gick så fullkomligt
i samma riktning som Olaf Haraldssons, att det måste blifva
jemförelsevis lätt att vinna honom för sakernas nya ordning i Norge». —
— »Hjälte har utan tvifvel sökt kungen i Skara, hvarest han mycket
ofta uppehöll sig; man kan icke lätt tänka sig något skäl, hvarför
han skulle hafva dragit till Upsala, såsom sagorna hafva det». — Så
låter förf. äfven Olof svenske sjelfmant gifva sin dotter Astrid åt den
norske konungen, och antager, med stöd af mag. Adam, att
brytningen mellan upsvearne och deras konung hade sin orsak i dennes
försök att med våld och tvång främja kyrkans sak, och att slutligen Olof
nödgats att slå sig ned bland vestgötarne och till dem inskränka sin
verksamhet för kristendomens utbredning. Detta vitnesbörd, säger
förf., är så otvetydigt och har så god hemul, att sagans framställning,
som är 200 år yngre, vid sidan deraf ingenting kan betyda. Allt
detta synes dock högst betänkligt. Till en början är det väl utom
allt tvifvel, att Snorre icke velat gifva något »ideelt måleri» utan en
verklig historisk framställning, här icke mindre än annorstädes.
Frågan blir då, om han också kunnat gifva en i allmänhet trovärdig, om
också icke ända in i de minsta detaljer säker, skildring af dessa
hän-Hist. Bibliotek. Í879. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
