Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XL VII I
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR.
42
sprung från Tyskland (ot Nêmets), der deras förfäder varit riksfurstar
(5 rodu kniasjat resjskich), hvarmed enligt Gedeonov måste förstas
till riksfurstar af kejsaren upphöjde vendiske höfdingar! Alla dessa
källor, ur hvilka förf. här öst, kunna i historiskt värde närmast
jemföras med Johannes Magni, Messenius och sextonhundratalets
riddarhusgenealogier; här i Sverige åtminstone är forskningen nu mera på det
klara med den betydelse, som bör tillmätas sådana auktoriteter
beträffande händelser, timade tre fjerdedels årtusende före deras tid.
Vi förbigå förf:s betraktelser öfver det förmodade förhållandet
emellan de tillkallade varjagerna och de inhemska furstarne, för att i
stället något sysselsätta oss med hans tolkning af namnen »varjager»,
«varanger» och »väringar». Han har i ett vendiskt glossarium
påträffat ordet varang, som han förklarar såsom ett substantiv, bildadt af
värö (svärd) och betydande »svärdbärare». Det är dock af andre
forskare påpekadt att detta varang vida sannolikare är en accusativ af
ett feminint substantiv, och att ändelsen -ang icke hör till stammen,
utan betecknar det ännu i polskan i samma casus använda nasala a.
Dermed förfaller naturligtvis den vendiska, härledningen af
väringa-namnet likasom äfven dess tydning såsom ett slaviskt motstycke till
det nordiska »viking». Vidare polemiserar Gedeonov emot den ryske
forskaren Vasiljevskij *), som till antinormannernes förtret tydligen
ådagalagt, att i flere bysantinska chrysobuller (kejserliga urkunder)
orderi BaQayyot och Pcog identifieras med hvarandra såsom
beteckningar för den varangiska främlingslegionen i Konstantinopel. För
Gedeonov är varang hos greker och araber ett slaviskt låneord, som
på ett temligen oförklarligt sätt kommit att användas om
skandinaviska legotrupper och från Konstantinopel öfvergått till Norden i formen
væringr. Enligt Thomsens i filologiskt afseende fullt
tillfredsställande undersökningar torde saken förhålla sig helt annorlunda. Ordet
är till sitt ursprung äkta nordiskt och har i en (fornsvensk) form
utan i-omljud (varing-er) upptagits af östslaverna, först i en form
med nasaliserad a-vokal (det enda sättet för slaverna att återgifva så
väl germanskt -ing som germanskt -ang), sedan, efter att rhinismen
bortfallit, i en form med diftongen ia, som i många fall ersätter
na-salvokalen (variag). Greker och araber hafva genom slaverna fått
ordet i dess äldre form (BctQayyog, Varangk). Betydelsen har
ursprungligen varit »skyddsförvandt», och ordet har af de nordiske
ryssarne användts om stamfränder, hvilka uppehållit sig i »Gårdarne»
Vasiljevskij s artiklar i ryska folkupplysningsministeriets tidskrift (1874,
1875) känner anm. delvis genom dr. Thomsens välvilliga meddelanden. Förf., som
i hufvudsak tillhör den normanniska skolan, visar en större bekantskap med och
en strängare kritik i användningen af de isländska sagorna, än hos ryske historici
plägar vara vanligt. ’Med tillhjelp af de inströdda skaldeverserna, som enligt hans
riktiga åsigt representera den oförfalskade nordiska traditionen, sammanstälda med
bysantinernas vittnesbörd, bevisar han, att de prosaiska sagornas berättelser om
nordbornas roll i väringagardet äro till stor del osanna, och att denna trappstyrka tvärt
om väsentligen utgjordes af ryssar, visserligen från början af skandinavisk
härkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
