Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
G. O. FR. WESTLING.
244
och kom öfverens om att underhandla, skriftligen. Svenskarne
öfverlemnade härpå sitt första betänkande rörande freden.
Det innehåller ett upprepande af deras instruktioners
innehåll och uttalar den förhoppning, att efter Fredrik II själf
aktat stadgandet om krigsfolkets besoldning för obillig, skulle
danskarne ej tänka på de andra, olidliga vilkoren 1). Danskarne
blefvo snart färdiga med sitt svar. De intogo i allt den
föreskrifna ståndpunkten. De trotsade någon att kunna visa, det
3 kronor var Sveriges rätta vapen. De trodde, att ingen svensk
konung fört dem förrän Albrekt, då han ämnade betvinga
Danmark och Norge. I Danmark hade deras bruk däremot varit
långt äldre. Yore det ock Sveriges vapen allena, så hade ju
Kristian III i förbundet förbehållit sig sina anspråk på Sverige
och därmed äfven till landets vapen. Till Norge erkände
sändebuden ingen svenskarnes rätt. Den andliga juris diktion en i
Jämtland och Härjedalarne fordrade de. Grenom sitt
uppträdande i Livland påstodo de Erik hafva brutit så väl det gamla
förbundet som det 1561 ingångna stilleståndet. Han hade
därigenom antagit sig Danmarks upproriska undersåtar. För
öfrigt yrkade de handelns frihet, skeppens återlemnande,
krigskostnadernas ersättning samt förkastade det föreslagna sättet
för blifvande tvisters biläggande 2). Svaret lemnades svenskarne
d. 5 Aug.3). Skriftväxlingen antog nu en allt mera bitter
prägel. Man började lika mycket sysselsätta sig med
beskyllningar mot hvarandra att hafva föranledt kriget som med det
roskildska fredsfördraget. Sedan danskarne i sitt svar sökt
»vända ali skulden in på Sverige», ingingo svenskarne d. 8
Aug. i ett långt svaromål. Det sades nu icke längre, att Erik
XIY i sin högfärd ej kunde lefva i fred med sina grannar.
Tvärtom påstods det, att han gerna velat hafva vänskap med
Danmark, »om ock några brister kunnat vara för handen både
för Livland och annat». Danskarne fingo höra ett långt
syndaregister, huru de tillfångatagit Eriks sändebud, lagt försåt för
de svenska skeppen, förrän kriget begynte, vägrat lejd till
freds-möten o. s. v. Svenskarne erbjödo sig att bevisa, att rikets
Svenska sändebudens l:sta förklaring dat. Fjärhult d. 1 Aug. Dan.
1568-72.
2) Danska sändebudens svar d. 2 Aug. Dan. 1568 72.
3) Svenska sändebuden t. Jolian d. 6 Aug. Dan. 1568—72.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
