Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
DET NORDISKA SJUÅRSKRIGETS HISTORIA.
71
konungar 100 år före Albrekt brukat ej blott 3 kronor utan
ock det norska vapnet. Ville danskarne ej erkänna någon
Sveriges rätt till Norge, så erkände ej häller svenskarne några
Danmarks anspråk på Sverige. Den andliga Jurisdiktionen i
Härjedalen, men ej i Jämtland erbjödo de sig att afstå.
Danskarnes påstående om Eriks uppträdande i Livland
tillbakavisades. Hade ej Sverige antagit sig de olyckliga livländarne,
hvilka voro öfvergifne af sin öfverhet och ej fingo hjälp af
Danmark, då skulle storfursten i Ryssland blifvit en mäktig
herre vid Östersjön. Seglationen på Narva ville Johan tillåta,
så framt kejsaren, konungen i Polen och andra, hvilka saken
angick, ej hade något däremot. För öfrigt vidhöllo svenskarne
nästan i allt sin mening. På det de icke skulle behöfva ligga
länge förgäfves, begärde de hastigt svar Detta erhöllo de
också redan d. 9 Aug. Till största delen bestod det af en från
dansk synpunkt affattad framställning om orsakerna till kriget.
Återstoden var blott ett upprepande af de föregående
fordringarne. Tre kronor vore ett gemensamt vapen för de nordiska
rikena. Om Sveriges anspråk på Norge undanbådo sig
danskarne vidare »disputats». Att Livland afstodes, vore billigt,
då Erik XIV därigenom gifvit orsak till kriget. Hvad seglar
tionen på Narva angick, så hade Erik XIV anfört som det
förnämsta skälet mot härmästaren, att han ofredade de svenska
skepp, hvilka ämnade sig dit, o. s. v. 2). Svenskarne, som
emellertid blifvit uppmuntrade af Johan med underrättelse om
det goda förhållandet till Ryssland3), svarade danskarne i
samma stil d. 16 Aug. De sökte påvisa, huru ofta de senare
brutit mot det 1541 upprättade förbundet. De uppräknade sina
klagopunkter och till och med talade om det understöd Nils
Dacke erhållit. De protesterade likväl emot, att dessa
förebråelser finge tolkas såsom bevis på obenägenhet till fred.
Förhållandet vore motsatt, men ville danskarne ej lindra
Roskilde-freden, så vore det ej skäl att längre förhala tiden4). På
samma gång aflemnades äfven en skrifvelse till de lybska
sändebuden, hvari alla deras fordringar afslogos.
0 Svenska sändebudens förklaring d. 8 Aug. Dan. 1568—72.
2) Danska sändebudens svar d. 9 Aug. Dan. 1568—72.
3) Svenska sändebuden t. Johan d. III d. 10 Aug. Dan. 1568—72.
4) Sv. sändebudens svar d. 16 Aug. Dan. 1568—72.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
