Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
DET NORDISKA SJUÅRSKRIGETS HISTORIA.
87
ett ödeland, »där han intet folk för sig funnit»1). Ja, Johan
visade sig till och med mera obenägen än Fredrik för en
vapenhvila från underhandlingens början till dess slut. Hos
alla parter fann sändebudet den yttersta förbittring och stor
misstänksamhet vara rådande. A ena sidan sökte danskarne
fullfölja sina fördelar till lands, å den andra svenskarne sina
till sjös. Det blef tydligt, att underhandlingen, hvilken, på det
att sändebuden så mycket säkrare skulle ankomma, genom
Minckwitz’ föranstaltande blifvit framflyttad till d. 15 Juli2), måste
företagas utan stillestånd. Detta gaf väl de stridande
anledning att fara ut i häftiga förebråelser mot hvarandra, men de
hindrades dock icke därigenom från att fortfarande träffa
anstalter för kongressen.
De svenska sändebuden och sekreterarne, hvilkas namn voro
Nils Gyllenstjerna3), Jöran Gera, Bengt Gylta, Erik
Gyllenstjerna, Olof Larson, Jeremias Römer och Petrus Michaelis,
erhöllo d. 1 Juni sin fullmakt, hvari rättighet gafs dem att
göra och låta med konungslig makt4). D. 9 Juni fingo de
sina instruktioner efter öfverläggningar mellan konungen, rådet
och hertig Karl. De ålades att genast efter sin framkomst
till Stettin gifva sig i underhandling med de polska
gesand-terna, ty af dessa hoppades Johan bistånd såväl på grund af
svågerskapen med Sigismund August, som på grund af det
förtroliga förhållande, hvilket inträdt mellan hertig Magnus af
Ösel och Polens fiende Ryssland. För medlarne skulle
sändebuden framlägga alla Sveriges klagopunkter mot Danmark De
skulle omtala, huru detta land gifvit orsak till kriget, och huru
det uppfört sig både vid Roskildefreden och och efteråt, samt
huru det nu senast af bittert hat hade inlåtit sig i förbund
med Ryssland. När medlarne fått höra allt detta, borde de
enligt Johans förmenande taga Sveriges parti. Innan under-
*) Karl t. Johan d. 5 Juni. Karls Reg.
2) Minckwitz t. kejsaren d. 17 Juni. (Meddel. af bibi. Styffe). Johans
resolution t. Minckwitz d. 18 Juni. Sverig 84.
3) N. Gyllenstjerna tyckes äfven utom Sverige åtnjutit stort anseende
som diplomat. Danskarne sade om honom vid Stettinerkongressen, att han var
en mästare i att lura folk. Protokoll was bei der zu Stettin etc.
4) Sändebudens fullmakt d. 1 Juni. Dan. 1568—72 och Förh. m. Sv.,
Dan. och Lyb. i Stettin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
