Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
G. O. FR. WESTLING.
244
handlingen började, skulle svenskarne först underrätta sig, om
fienderna fortfarande höllo på Roskildefördragets vilkor, ty i
detta fall vore hela mötet onödigt. Äfven om de främmande
ombuden yrkade på dess uppfyllande, kunde man ej gå deras
önskningar till mötes. Skulle ett stillestånd ingås, borde det
ej bestämmas kortare än 1 eller 2 år. Yunno svenskarne
någon synnerlig framgång under kongressens fortvaro, borde
sände-budrn begära, att Fredrik II aflade 3 kronor. Anspråken på
Norge, Halland, Skåne och Gotland fingo då icke afstås. leke
nog med att Jämtland, Härjedalen, Livland och de eröfrade
skeppen skulle behållas, utan danskarne skulle äfven återställa
Elfsborg, betala 100,000 daler och genast öfverlemna Viken i
Norge och Gotland. Åt lybeckarne medgåfve man i sådan
händelse icke alis några rättigheter framför andra köpmän
Hade åter någon olycka inträffat för de svenska vapren, fingo
åtskilliga eftergifter göras. Man kunde tillåta danskarne att
föra 3 kronor, så vida det skedde på annat sätt, med annan
form och andra färger, än de, som svenska konungar brukade,
och så vida de ej därmed ville tillägga sig någon rätt till
Sveriges krona. De svenska anspråken på Norge, Halland, Skåne,
Blekinge och Gotland kunde sändebuden afstå, om danskarne
afsade sig sina till Sverige, om de återgåfvo Elfsborg och ej
längre framstälde fordringar på Revals stift och dömen i Reval.
Heldre än att danskarne skulle behålla Elfsborg, ville Johan
gifva dem Hapsal, Lode, Leal och möjligen Sonneburg,
hvaremot han ville vara försäkrad mot alla kraf på stiftet Reval
och på Padis och dess län2). I yttersta nödfall ville han
äfven afstå sin rätt till Pernau och betala 100,000 daler.
Jämtland och Härjedalen med den andliga och verldsliga
juris diktionen kunde återlemnas. Om seglationen på Ryssland
fingo danskar och lybeckare komma öfverens med romerska
kejsaren. Därmed läte Johan sig nöja. De skepp och
kanoner, som blifvit eröfrade under kriget, samt de, hvilka tagits i
sekvester, fingo svenska gesandterna fullmakt att gifva till baka,
*) Instruktionen d. 9 Juni finnes i Förh. ni. Sv., Dan. o. Lyb. i Stettin.
Den är försedd med 1 stort och 21 mindre lack, men blott J. Gera, B. Gylta,
P. Michaelis och Olof Larson hafva ditsatt sina stämplar.
2) Hertig Karl afrådde att afstå eröfringarne från Magnus. Karl t.
Johan d. 27 Maj. Karls Reg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
