Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
DET NORDISKA SJUÅRSKRIGETS HISTORIA.
93
handlingssätt. Alla saker skulle att börja med muntligen
föredragas och sedan skriftligen öfverlemnas. Först skulle danskar
och lybeckare tala, sedermera svenskarne. Språket skulle vara
tyska1). Fråga väcktes äfven om ett stillestånd under själfva
underhandlingen och 6 veckor efteråt, men då svenskarne önskade
ett längre, fick saken förfalla. D. 6 Sept. var underhandlingen
i full gång. Svenskarne ingåfvo till medlarnes komissarier
svaromål på Lybecks ingifna klagopunkter och på danskarnes
begäran, att Roskildefreden skulle verkställas. De framhöllo
gentemot lybeckarne, att de privilegier dessa erhållit af Gi-ustaf
I blifvit framtvungna före Stockholms eröfring, och att
konungen snart protesterat emot dem. Som de voro gifna mot
Sveriges lagar och voro rikets undersåtar till skada, hade konungen
full rätt att taga dem till baka, så mycket mera som
lybeckarne lofvat Sverige lika privilegier men aldrig hållit ord.
Dessutom hade lybeckarne genom anfallskrig och bedrägerier
på mer än ett sätt förverkat dem. Några skulder menade de
svenska sändebuden, att Sveriges rike icke hade till Lybeck
utan tvärtom. I fråga om seglationen på Ryssland ville Johan
underkasta sig, hvad kejsaren, Sigismund August och andra, som
i saken hade intresse, bestämde. Skepp och gods, som blifvit
tagna, ansågo svenskarne sig ej skyldiga att återlemna liksom
icke heller att ersätta några krigsomkostnader. Enskilda
svenskars skulder skulle betalas, så vida lybeckarne förforo på
samma sätt2). På danskarnes fordringar svarade svenskarne
med att yrka ett ömsesidigt bortläggande af tillvällade vapen.
Som svenskarne innehade Jämtland, borde de erhålla äfven
den verldsliga jurisdiktionen därstädes. Varberg kunde
danskarne få behålla, efter de eröfrat det, så framt de återlemnade
Elfsborg. Hvad som vore intaget i Livland, vore svenskarne
ej skyldige att afstå, då hertig Magnus deltagit i kriget. För
öfrigt gjorde de anspråk på att behålla de tagna skeppen med
deras tillbehör men fordrade återgifvandet af dem, som de
förlorat. Någon krigskostnadsersättning till Danmark och Lybeck
borde icke kunna komma ifråga3). Ehuru dessa fordringar
Sv. sändebudens bref t. Johan d. 8 Sept. Dan. 1568 — 72. Henr.
Rantzau t. Fredr. II d. 7 Sept. Sverig 88. Ett betänkande af medlarne d. 6
Sept. Skokl. Bibi.
2) Sv:s svar ang. Lybeck d. 6 Sept. Skokl. Bibi.
r’) Sv:s svar till komissarierna angående Danmark d. 6 Sept. Skokl. Bibi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
