Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
DET NORDISKA SJUÅRSKRIGETS HISTORIA.
107
Johan Ulis sändebud framför allt i dem bestredo, var
rättigheten för borgmästare och råd i Lybeck att göra andra
vendiske-oeh hansestäder, hvilka de ville, delaktige af dem 1). Medlarne
ansågo ock, att denna punkt borde bortfalla, men att hvad de
andra hansestäderna redan blifvit delaktige af, icke skulle
dem fråntagas 2). På detta stadgande förklarade sig svenskarne
villige att gå in, dock med vilkor, att det medgifna ej fick
strida mot Sveriges lagar. I fredsfördraget borttogs också ur
de gamla privilegierna denna rättighet för Lybeck, liksom
äfven stadgandet, att blott Lybeck och Danzig med
deras-förvandter skulle få handla på Sverige, och att denna stat ej
finge segla utom Öresund och Belt.
Beträffande privilegierna tvistade man äfven om fri handel
skulle tillåtas Lybeckarne i hela riket eller blott i vissa städer.
Svenskarne önskade det senare ,T). Medlarne föreslogo det
förra 4). Naturligtvis genomdrefvo dessa sin vilja. Så mycket
lyckades likväl svenskarne att utverka, att lybeckarne ej skulle
få handla efter lod och aln med borgare och bönder utan blott
med- adel, prelater och konungens tjänare, samt att de icke utan
lof skulle besöka marknader5). Till några särskilda pris skulle
hvarken svenskar i Lybeck eller lybeckare i Sverige tvingas.
Hvad lybeckarne ej kunde sälja, skulle de få utföra eller låta
ligga. Ett häftigt meningsutbyte föranleddes af frågan om
utförselsförbud. Lybeckarne och medlarne yrkade, att sådane
endast skulle få utfärdas i fråga om lifsmedel och på viss tid.
Hansestäderna borde då äfven på förhand underrättas 6).
Svenskarne åter ansågo, att härigenom konungens tillbörliga
myndighet skulle kränkas. De fordrade rättighet för honom att
förbjuda äfven andra artiklar, såsom mynt, hästar, koppar m.
m. 7). Svenskarne höllo på sin åsigt. I fredsfördraget
stadgades intet härom.
*) Lybeckarne tyckes lagt stor vigt på detta stadgande såsom ett medel
att bibehålla sitt inflytande i Hansan. Se Komiss, skrifvelse d. 4 Nov.
2) Ibid.
3) Sv:s svar d. 20 Okt.
4) Kommiss:s förslag d. 14 Okt.
5) Sv:s svar d. 8 Dec. D. 8 Nov. finna vi medlarne uttala sig för
lybeckarnes önskan.
6) Kommis:s l:sta förklaring rör. Lyb, d. 14 Okt.
T) Svensk:s svar d. 20 Okt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
