Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
SVERIGE OCH PREUSSEN 1 7 01 1 7 0 9.
117
fall slutit sig till sin svåger Gustaf Adolf, och han visade sig
sedan, ehuru protestant, opålitlig och vacklande, till och med
fiendtlig i sin hållning mot Sverige Religionsfrågan och den
gemensamma saken mot kejsaren voro den tiden ej nog starka
intressen att förmå de båda furstarne till enigt uppträdande
inom Tyska riket.
Westfaliska freden ändrade ställningen. Sverige hade
genom sina nyförvärfvade tyska besittningar blifvit granne till
Brandenburg — ett granskap, som medförde mångfaldig
anledning till lifligare beröring. Olösta frågor vid freden
angående de nya svenska landsdelarnes ställning ledde till
underhandlingar och flere gränsfördrag med Brandenburg2).
Kurfursten, hvars område genom kriget betydligt ökats, och
Sverige, som genom den öfvertagna fredsgarantien erhållit ett
förträffligt tillfälle att blanda sig i Tysklands angelägenheter, voro
nu de mägtigaste protestantiska riksstånden. De kunde
tillsammans bilda en motvigt mot kejsaren och katolikerna.
Det var likväl en anledning af helt annan art, som under
den följande tiden först skulle närma dem till hvarandra. Karl
den tionde kom under sitt krig i Polen i behof af »den
store kurfurstens» bistånd, och vi veta, huru denne just genom
att antaga det erbjudna förbundet och skickligt begagna sig af
förhållandena lade grunden till Preussens framtida storhet.
Han slöt sig till Karl Gustaf, men blott för att åter öfvergifva
honom, när den egna fördelen så fordrade. De båda herskarnes
statskonst var altför egennyttig, de voro altför mycket upptagne
hvar på sitt håll af olika angelägenheter för att annat än
tillfälliga afsigter skulle kunnat förena dem. Emellertid stod
det svenska hofvet, alt sedan de 1656 ingångna förbunden 3), i
så godt som oafbruten diplomatisk förbindelse med det kur-
*) Ranke, G-enesis des Preussischen Staates: 207 ff.
2) Redan 1646 kade drottning Kristina befullmägtigat Sveriges ombud vid
Westfaliska freden, Johan Oxenstierna och Adler Salvius, att underhandla med
Brandenburg angående Pommern.
1650 den 17 April bemyndigade kurfursten legater till underhandling med
Sverige i samma syfte.
1658 slötos efter vidlyftiga underhandlingar flere recesser, som bestämde
besittningsrätten och successionen i Pommern och öfriga gränsländer. Borussica.
3) I Königsberg den 7 Januari (af Karl den tionde ratificeradt i Welau),
där Fredrik Vilhelm renuncierade konungen och kronan Polen samt förband
sig att utaf konungen af Sverige taga Ost-Preussen såsom län;
i Marienburg den 15 Juni, där kurfursten slöt försvarsförbund med
Sverige; angående de polska woiwodskaper, som uppdrogos åt kurfursten för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
