Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
SVERIGE OCH PREUSSEN 1701– 1 709.
119
norra Tyskland hade lärt kurfursten känna sin styrka och hade
visat Europa att Sveriges segervana härar ej mera voro
oöfver-vinneliga.
Under kriget med Danmark återupprättade Karl den elfte
vår krigsära; genom sin själfständiga yttre politik häfdade han
Sveriges anseende som stormagt, hvilket bäst visade sig, då de
vigtigaste medlemmarne af Europas statsförbund valde honom
till medlare mellan sig i Rys wijk. Fredrik Vilhelm hade väl
strax efter freden i S:t Germain visat sig gramse mot Sverige
med anledning af de fördelar han där ansåg sig ha gått
förlustig om. Han umgicks också en tid med planer att bryta
freden och sökte till den ändan värfva bundsförvandter;
men då han ej lyckades att finna kraftigt understöd, då
Sveriges anseende under en fastare ledning åter växte och då
Ludvig den fjortondes hållning blef alt mera hotande, började
han åter närma sig Karl den elfte. Ehuru alltid afundsjuk
på Sverige, hade han dock slutligen kommit till insigt om att
de båda ländernas sanskyldiga nytta kräfde ett godt
förhållande dem emellan. A ömse sidor gjordes åtskilligt för
grannsämjans upprätthållande, och en kommission tillsattes för att på
fredlig väg afgöra uppkomna stridigheter angående
gränsförhållandena i Pommern 2).
Det var emellertid ej blott granskapet, det var äfven det nya
politiska system Bengt Oxenstierna för Sverige tillämpade, som
gjorde det för kurfursten önskligt att stå på god fot med Sverige,
särdeles sedan äfven han stött sig på Ludvig den fjortondes
*) F. F. Carlson, Sveriges historia under konungarne af pfalziska huset
III, 316; IV, 116.
2) Denna s. k. Brandenburgska kommission arbetade i Damm och Colbatz
1684. Sedan man genom en recess den 9 Juli 1692 kommit öfverens om Gol-
nows återlösande, och Nils Bielke i Berlin den 25 Juni 1694 afslutit en
konvention angående vänskapens bibehållande och oafgjorda tvistigheters biläg-
gande, återupptogos konferenserna 1696 i Berlin, där en afhandling angående
åtskilliga stridigheters uppgörande i de tyska provinserna af de svenska och
brandenburgska ombuden undertecknades. Förhandlingen om flere punkter
fortsattes i Stockholm 1697 och 1698 mellan de därtill förordnade kongl, råden
B. Oxenstierna, N. Gyldenstolpe, T. Polus och E. Bergenhielm å ena och e. o.
envoyén, grefve F. C. v. Dohna å andra sidan. En hufvudrecess angående
gräns-tvisterna afslöts i Stockholm den 22 December 1698; ratificerad af kurfursten
den 24 Jan. 1699. Sekreteraren A. Leijonstedt sändes till Berlin såsom envoyé
extra-ordinaire för att tillsammans med därvarande svenska ministerresidenten
Storren drifva på uppgörelse5 af återstående frågor i en s. k. Nebenrecess,
som afslöts den 31 Mars 1699 och af kurfursten ratificerades den 13 Juni.
Borussica.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
