Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
ERNST CARLSON.
10
den skulle blifva Danmark till förmån och möjligen motverka
sjömagternas åtgöranden l).
Själf ville Karl endast, jämte England och Holland, i denna
fråga uppträda såsom garant af Altonafördraget2), och han
fann altså andra magters uppträdande opåkalladt. Det var i
egenskap af löftesman vid detta fördrag, som han förde kriget
mot Danmark, ej därför att detta land deltagit i
anfallsförbundet mot Sverige. Då nu Karls uppfattning af kriget var
sådan, kan det ej förefalla underligt, att bestämmelserna i freden
uti Travendahl3) så godt som uteslutande hade afseende på
Holstein och ej på Sverige. Eör egen räkning utverkade Karl
endast, att Danmark förband sig att hvarken medelbart eller
omedelbart bistå Sveriges nuvarande eller tillkommande
fiender4). På denna förbindelse afgåfvo de engelska och
holländska sändebuden en särskild försäkring5), under det att hertigen
sökte få hela fördraget garanteradt af sjömagterna och
Frankrike, som genom sitt sändebud i Danmark, de Chamilli, gjort
medlingsanbud6). Konungens vid fredslutet visade måtta —
han kunde ju med den ställning han innehade betingat sig
nästan hvad som hälst — väckte samtidens beundran, men
har framkallat efterverldens klander. Detta var altför
oegennyttigt handladt, har man sagt; det hade för hans och Sveriges
kommande öde varit vida förmånligare, om han begagnat
tillfället att grundligare tukta Danmark och så förekommit ett
förnyadt fredsbrott. Man måste dock besinna, att Karl ej ännu
kände vidden af de ränker, hvari hans fiender ville snärja
honom, och att han ansåg sitt verk fullbordadt, när han
infriat sitt löfte och hämnats sin svågers lidna oförrätter. Kriget
på andra sidan Östersjön kräfde dess utom hans närvaro.
Under dessa förvecklingar hade Brandenburg i början visat
en osäker hållning. Det var till hofvet i Berlin som Patkul
först vändt sig under sina försök att stifta ett anfallsförbund
mot Sverige7). Danckelman, kurfurstens då varande förste mi-
1) Till Palmqvist den 3 Maj och till Storren den 23 Juni 1700.
2) Till Lillieroot den 10 Maj.
3) Freden slöts den 8 Augusti.
4) 13:de artikeln.
5) Denna försäkring ratificerades af Generalstaterna den 8 Januari 1701.
Originalet i R. A.
6) Lamb er ty I, 62 ff.
i) Noorden II, 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
