- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjunde delen /
125

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13

SVERIGE OCH PREÜSSEN 1 7 O 1-1 7 Ö 9.

125

nister, fann likväl hans planer alt för äfventyrliga för att våga
inlåta sig därpå; man tvärt om förnyade fördragen med Sverige.
Det oaktadt dröjde kurfursten, likasom kejsaren *), att efter
krigets utbrott öppet förklara sin ståndpunkt och skadade
härigenom Sveriges sak. I anledning af åtskilliga underrättelser2)
fruktades hans anslutning till konung August, och man trodde
sig veta att infallet på Lifland ej skett utan hans vetskap 3) ;
man hoppades dock, att han genom de påminnelser England
och Holland läto göra i Berlin skulle afhållas från att taga
fiendens parti och i stället sluta sig till dessa magter 4).
Kurfursten ville i början uppträda som medlare i den lifländska
saken; men från svenska sidan förklarade man sig ej nöjd
härmed, utan framstälde upprepade yrkanden om fullgörande af den
oliviska fredsgarantien och de nyligen bekräftade förbunden 5).

Med afseende på Danmark uppmanade visserligen
kurfursten »i significante och bemärkelige expressioner» dess
konung att afstå från kriget, förklarande sig eljes förbunden att
understödja Sverige6). Dessa hotelser åtföljdes dock ej af
handling. Tvärt om syntes Brandenburgs förhållande på flere
orter misstänkt; man klagade, att kurfursten afskedade krigsfolk,
som sedan strax antogs af konung August7). Då varande
svenska sändebudet i Berlin, Anders Leijonstedt, som
egentligen uppehöll sig vid brandenburgska hofvet för att yrka på
verkställande i åtskilliga punkter af de nyss slutna
gränsfördragen 8), gjorde flere gånger så i öfverläggningar med
ministrarne som genom vid hofvet inlemnade memorialer
påminnelse om hjälp i enlighet med fördragen, dock utan påföljd 9).
Visserligen nekade kurfursten, efter åtskilligt vacklande fram
och åter, genomtåg åt Holstein för de sachsiska trupperna;

0 Till Strahlenheim den 4 Juli 1700.

2) Konung August hade haft en sammankomst med kurfursten i
Oranien-baum; Flemming hade i Berlin konfererat med de brandenburgska ministrarne.
Leijonstedt till K. M:t den 17 och 24 Januari.

3) Leijonstedt den 5 Mars.

4) Till Leijoncrona den 31 Mars.

5) Till Leijonstedt den 14 Mars och 30 April.

6) Till den samme den 17 Mars.

7) Till den samme den 17 Maj.

8) Jfr ofvan sid. 7.

9) Leijonstedts und. berättelse angående det, som under hans vistelse vid
det kurbrandenburgska hofvet är förelupet. Sthlm den 27 Juli 1701. Acta
hisfcorica.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/7/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free