- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjunde delen /
145

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

33

SVERIGE OCH PREUSSEN 1 7 0 1-1 7 0 9.

145

efter äfven härutinnan så mycket mer som man å svenska
sidan ansåg detta vara den enda verkliga vinst, som genom
fördraget tillskyndades Sverige. Däremot afvisades med
bestämdhet alla kurfurstens försök att blanda sig i förhållandet
till Ryssland; man ansåg honom, åtminstone tills förbundet
blifvit afslutadt, helt och hållet stå utom detta förhållande 2).

Märklig är vidare den försäkran till den protestantiska
religionens bästa, som man å ömse sidor var villig att intaga bland
artiklarne. I början hade man till och med ämnat sätta den i
spetsen för traktaten; men som man befarade, att den kunde
gifva anstöt i synnerhet hos kejsaren, och då den i själfva
verket ej häller var hufvudsak, så enade man sig på Karls
förslag3) om att inrycka den jämte annat, som kunde gifva
»ombrage» åt andra, t. ex. frågan om Elbetullarne, bland de
separata artiklarne 4).

Hvad som sedan egentligen fördröjde förbundets afslutande,
var den från svenska sidan beständigt upprepade fordran på
ett vederlag för erkännandet af kurfurstens konungavärdighet
och löftet att söka utverka republikens samtycke därtill5). Karl
ansåg sig kunna fordra »något reciprocum» för ett så påtagligt
vänskapsprof; men hvaruti den äskade ersättningen egentligen
skulle bestå, det synes man, att döma efter de allmänna och
sväfvande uttrycksätten, ej haft alldeles klart för sig6). Den
brandenburgske ministern ville ej häller gå in härpå; hvarken
kejsaren eller England hade begärt något för sitt erkännande;
man hade hoppats att svenske konungen ville göra detta af
generositet.

Oaktadt Schmettau gifvit efter i alt annat och betygat
en särdeles åstundan att komma till slut i saken, ansåg sig
dock Lillieroot i följd af denna hans vägran nödsakad att
inhemta konungens vilja, innan han undertecknade den eljes
färdiga traktaten. Han gjorde därföre på tre veckor en badresa

Den 2:dra separata art.

2) Lillieroot den 2 Maj 1703.

3) Till Lillieroot den 22 Maj.

4) Den l:sta separata art.

5) Förbundets 5:te art.

fi) Lillieroot bekänner sig själf ej rätt veta, hvaraf ersättningen borde
utgöras, ehuru han gjort Schmettau flere förslag i denna rigtning. Till K. M:t .
från Aachen den 10 Juni.

Hist. Bibliotek.

1880,

11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/7/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free