Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
ERNST CARLSON.
10
före, att om freden med Polen snart kunde slutas, så vore
förbundet onödigt, i vidrigt fall godt, ty det skulle hålla
kurfursten från sammansättning med Sveriges fiender, särskildt
Danmark
Sedan underhandlingen därefter något afstannat i följd af
den hetta, som uppstått mellan kurfursten och Holland i den
oraniska arfstvisten 2), och den brandenburgske ministern, som
för tillfället helt och hållet var upptagen däraf, på en tid ej
låtit höra af sig, inlemnades af Schmettau ett motförslag, som
dock hade samma grundfel som det föregående, nämligen att
det innehöll ingenting bestämdt till Sveriges förmån 3).
Om de flesta punkterna var man redan ense; de gamla
förbunden skulle förnyas, de ömsesidiga besittningarna
garanteras, ingendera af konungarne gifva clen andres fiender
understöd eller genomtåg, frågor om gränsförhållanden och
postgång regleras o. s. v. Både Karl den tolfte 4) och kurfursten 5)
hade i hufvudsak förklarat sig nöjda; det var endast om
följande frågor man ännu ej kunnat komma öfver ens, enär de stodo
i nära samband med de båda furstarnes planer i öfrigt.
A ena sidan önskade nämligen kurfursten att få sina
anspråk i den för honom så vigtiga oraniska arfsfrågan
garanterade; men Karl förklarade att han före förbundets afslutande
ej kunde inlåta sig härpå. Sedan ville han ej neka kurfursten
titeln prins af Oranien6) ; men då saken ännu var i outredt
skick, måste kurfursten för närvarande åtnöja sig med Karls
löfte att vid den kommande freden eller hvar så eljes behöfdes
söka främja hans anspråk 7).
Karl åter fordrade å sin sida, att kurfursten uttryckligen
skulle lofva att ej bistå polska republiken, om den bröte freden
och antoge sig sin konungs sak. Kurfursten gjorde svårigheter
med afseende på en sådan förklaring i följd af de förbund han
hade med Polen. Sedan det emellertid blifvit upplyst, att
fördraget i Welau endast var defensivt, måste han slutligen gifva
’) Lillieroot den 6 Mars 1703.
2) Den samme den 14 Mars.
3) Den samme den 17 April.
4) Till Lillieroot den 4 April.
5) Enligt kurfurstens bref till Sclimettau. Lillieroot till K. M:t den 20
Mars.
6) Lillieroot den 16 Maj.
7) Förbundets 9:de art.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
