- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjunde delen /
148

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148

ERNST CARLSON.

10

lingen med sjömagterna, hvilken eljes kunnat dragas ut på
längden med all den omständlighet, som var vanlig i Haag. De
ännu tvistiga punkterna uteslötos, och sedan alt af vigt
borttagits, utgjorde det fördrag, som den 5/16 Augusti
undertecknades, egentligen endast en bekräftelse af de förut ingångna
förbunden l) Det saknade likväl ej sin betydelse, då England
och Holland därigenom tvungos att verkligen betala den
utlofvade penningehjälpen, och förbundet i alla händelser af hela
Europa måste uppfattas såsom ett påtagligt tecken af sämjan
mellan Sverige och sjömagterna 2).

Ännu efter afslutandet föranledde traktaten med Preussen
underhandlingar. Fredrik den förste fruktade, att han lofvat
för mycket. På samma gång han uttryckte sin lifliga önskan
att komma i närmare förbund med Sverige, visade han äfven
tydligt nog, hvad han åsyftade ifted det nu ingångna. Han
ville väl blifva erkänd som konung och uppehålla vänskapen
med Karl den tolfte, men till något verksamt uppträdande ville
han ej gå. Kort därefter förnyade altså Schmettau de
anmärkningar han gjort redan då han skref under 3) och inlemnade i
Haag ett memorial angående tydningen af den tredje artikeln,
som afhandlade de båda konungarnes skyldighet att med
hjälptrupper bistå hvarandra inbördes till sina länders och rättigheters

*) Lillieroot skrifver därom den 6 Augusti 1703: » Omsider kom han
(Rådspensionären) i förrgårs till mig, och sedan vi alt på nytt mer än tre
timmars tid igenom lupit och noga nagelfarit, kommo vi öfverens att
Garantiakten, som största svårigheten gjorde, aldeles skulle uttagas, hvarmed
ock deras särskilda artikel uteblifver, och att de sista deras anmärkelser skulle
lindras efter det som jag påmint. Jag viste fuller, huru som förbundet på det
sättet ej svarade hvarken mot ingången eller uppsåtet däraf, och emedan intet
nytt inilöte, som icke i de förra traktaterna vore faststäldt, så syntes denne
vara onödig, med mindre något lades därtill, som mer lämpade honom till
närvarande tid. Han bekände att så vore, men mente dock att det skulle hafva
en god nytta så i anseende till E. K. M:ts som deras egna fiender, där som
något slutes på hvad sätt det yara månde, hvilket jämväl här i landet som
ock i England skulle hafva en god verkan. Jag är ock af samma tankar, och
såsom jag ej ser att E. K. M. något därmed afgår, så har jag haft så mycket
mindre betänkande att gifva handen därtill».

2) Traktaten med sjömagterna omfattar 7 artiklar samt en separat,
hvilken håller Sveriges inträde i den stora alliansen öppet. Den ratificerades af
drottning Anna den 30 September 1703 och af G-eneralstaterna den 7 Mars
1704. Originalerna såväl till traktat som ratifikationer förvaras i R. A. ;
tryckt återfinnes den både hos Lamberty II, 676 och Nordberg I, 389 if.

3) Lillieroot hade öfversändt dessa med en afskrift af fördraget till K.
M:t den 21 Juli.

4) Den 14 Augusti n. st.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/7/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free