Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
ERNST CARLSON.
10
tillförene företrädt Sverige vid det brandenburgska hofvet, var
utsedd till denna beskickning, och kanslikollegium hade fått
befallning r) att i möjligaste måtto skynda med hans instruktion,
ty en polsk minister var kommen till Berlin, hvars åtgöranden
måste följas och motverkas.
Karl måste på något sätt söka till mötes komma Preussens
försök att närma sig honom. Sveriges fiender hade nämligen
genom uppsnappade skrifvelser fått kunskap om den preussiska
regeringens förehafvande 2) och fördubblade nu sina
ansträngningar att vinna konung Fredrik, som, osäker om den nyss
inledda förbindelsens framgång, ännu ej kunnat göra sitt val
mellan de utsigter, hvilka från skilda håll vinkade honom; medan
han räckte ena handen åt Karl, hade han ej dragit den andra
till baka från dennes motståndare. Ställningen i Polen gjorde
dock Fredrik den förste för tillfället mera benägen för
vänskapen med Sverige. Han ville ställa sig på den sida, där
framgången syntes säkrast. Endast en lindrig eftergift för hans
önskningar skulle därföre varit tillräcklig att förmå honom
öppet förklara sig för Karl.
Men denne älskade ej eftergifter. Då Leijonstedt i början
af Mars 1704 anlände till Berlin, kunde han ej antaga karaktär
af minister, emedan Karl icke ville tillåta honom att följa det
ceremoniel, som blifvit infördt vid det preussiska hofvet.
England och Danmark hade visserligen bekvämat sig till att
antaga den nya ordningen; men Karl den tolfte ansåg detta gå
sin höghet för när, och konung Fredrik, som lofvat i agt taga
samma ordning mot alla krönta hufvuden 3), höll lika strängt
på formen som han.
Frågan om ceremonielet kan synas nog ovigtig. Men den
var det icke; ty envisheten att fasthålla vid småsaker, hvilka
ofta till intet gjorde framgången af de stora, var just ett
utmärkande drag för Karls statskonst, och hvad Fredrik den
förste beträffar, så var han alt för ifrig att upprätthålla sin nya
värdighet för att kunna efterskänka något af dess yttre glans.
Då man nu å ingendera sidan ville gifva vika, uppstod om denna
obetydlighet en långvarig tvist, som hindrade uppkomsten af
Den 3 November 1703.
2) Patkul till gref Gollowin den 25 Januari 1704.
3) Leijonstedt till K. M:t den 14 Mars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
