Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
SVERIGE OCH PREUSSEN 1 7 0 1 — 1 7 0 9.
159
åter den evangeliska religionen angick, så låg dess bästa
honom lika mycket som konungen af Preussen om hjärtat; han
ville därom samråda, men för sakens framgång vore bättre
att ej nu komma fram därmed. Vidare undanbad han sig alla
försök att i Warschau påskynda freden; detta skulle endast öka
fiendens motsträfvighet. Men på samma gång till känna gaf
Karl sin benägenhet att träda i närmare förbund med konung
Fredrik. Då emellertid en fråga af sådan vigt ej gärna kunde
afhandlas i lägret, där man ständigt vore omgifven af nyfikna
blickar, sparades alt, vidare utlåtande angående de föreslagna
vilkoren, till dess en svensk Tuinister, som redan vore nämnd,
hunne ankomma till Berlin.
Sådana voro de framställningar man från preussiska sidan
strax efter vänskapens återupprättande kände sig manad att
göra, sådant det svar, som därpå följde. Förslagen äro
betecknande för ställningen. De innehålla de betingelser, under hvilka
den preussiska regeringen var sinnad att inlåta sig med Karl.
Konung Fredrik ville först och främst rädda sina anspråk på
polska sidan, som han ansåg hotade af den svenska
vapenlyckan. Han skulle vidare gärna uppträda verksam bredvid
segraren; men han fordrade på förhand visshet om andel i vinsten.
Det var i själfva verket ingenting mindre än en styckning af
Polen, som han föreslagit. Karls svar är äfven märkligt. Han
kunde här genast hafva förvärfvat en vigtig bundsförvandt, men
ville först vinna tid, då han ännu ej ansåg sig kunna fullt lita
på Preussens upprigtighet Han önskade väl dess bistånd för
sitt krig i Polen, men han var ej sinnad att som pris därför
utan betänkande lofva bort några af republikens länder, så
mycket mer som han själf ej hade för afsigt eröfra något däraf.
Det preussiska hofvet var på detta sätt tills vidare lemnadt
i ovisshet om Karls egentliga afsigter. Under det att general
von Schlippenbach, hvilken såsom gesandt efterträdt gref
Wartensleben och ständigt uppehöll sig i närheten af det svenska
lägret, genom memorialer dem han inlemnade till Piper, sökte
försvara de preussiska intressena med afseende på Elbing och
Ermeland, längtade man i Berlin starkt efter deu utlofvade
svenske ministerns ankomst ’). Anders Leijonstedt, som redan
*) Wartenberg till Piper den 12 och 19 Januari 1704 n. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
