Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
SVERIGE OCH PREUSSEN 1 7 0 1 — 1 7 0 9.
169
ska lägret låtit göra till Preussens skada, på samma gång han
i Berlin betygat sin vänskap och sökt förbund mot Sverige l).
Detta verkade. Under dröjsmålet med svarets afgifvande
hade ställningen visserligen blifvit förändrad. Preussen hade
lofvat bort sina bästa trupper till kriget mot Frankrike. leke
desto mindre visade sig konung Fredrik, i glädjen att Karl
slutligen förmåtts yttra sig, benägen att inlåta sig på de
svenska förslagen, ehuru de gingo i en helt annan rigtning än hans
egna. Han afslog ej den åstundade grundvalen, utan gaf hopp
att härom skulle afhandlas med den anländande ambassadören.
Från hofvet, där man var »rätt förpickad på den hedern, att
ju förr ju hällre se en svensk minister», påskyndades på alt
sätt dennes ankomst. Konungen ansattes nämligen hårdt af
sjö magt er na angående de lofvade hjälptruppernas utgörande,
och han ville härutinnan intet besluta, förr än han fått se,
huru förbundet med Sverige gestaltade sig. Först när han fått
klart för sig, huru stor styrka för detta ändamål behöfdes, ville
han fastställa, huru mycket trupper han kunde öfverlåta åt de
allierade. För att altså ingen tid måtte gå förspild och saken
lättare kunna hållas hemlig, borde Leijonstedt tills vidare
utrustas med fullmagt att öppna underhandlingen2).
Så skedde. Johan Rosenhane, president i det wismarska
tribunalet, var redan af Karl utsedd att afgå till Berlin som
ambassadör. Han fick nu befallning att »strax och utan
tidspillan» begifva sig dit3). Under tiden skulle Leijonstedt söka
inleda det närmare förbundet 4).
Redan i Januari 1705 började altså denne att
sammanträda med de preussiska ministrarne, som genast förklarade
sig beredda att redan nu fastställa den äskade grundvalen;
man ville öfvergifva konung August och hans anhängare samt
Till Leijonstedt den 21 Deoember 1704.
2) Brunei]s memorial, Rawitz den 20 December. Han var af
Leijonstedt å nyo sänd till lägret för att inberätta, huru Karls yttrande upptagits
i Berlin.
3) Till Rosenhane den 3 December 1704 och den 9 Januari 1705. Det
sätt hvarpå frågan om ambassadörens traktamente behandlades, är betecknande
för den ekonomiska ställningen. Rosenhane, som i fem år fått åtnöja sig med
sin halfva lön, begär 70 rdlr om dagen i stället för 50 ; konungen förklarar
sig dock »vid närvarande tids beskaffenhet » ej kunna bestå mer än
statskontoret föreslagit. R:s resa fördröjdes genom svårigheten att negotiera
penningar.
4) Interimsinstruktion íor Leijonstedt, Rawitz den 31 December 1704.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
