Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
ERNST CARLSON.
10
delarne skulle tillförsäkras honom af Stanislaus och hans
parti
Karl harmades öfver detta sätt gå till väga: Preussen ville
bekomma alt, men göra intet. Det hade först anhållit om
förbund, så antagit den af honom föreslagna grundvalen, och nu
gjorde det svårigheter, ehuru Karl visat sin benägenhet genom
att unna det tillväxt och förkofran, medan han själf intet ville
hafva. Nu, om någonsin, då Stanislai parti dagligen växte
och Augusts aftoge, borde man ej tveka att öfvergifva den
senare och sluta sig till den förra. Det var endast under
förutsättning att detta skedde, som Karl gjort sina förslag till
Preussens förmån. Han kunde ej tillåta, att den nyvalde
för-därfvade sina utsigter genom att på förhand förbinda sig till
några afträdelser; konungen af Sverige hade lofvat att vid
freden utverka republikens samtycke, det vore borgen nog.
Så stora fördelar som de begärda skulle dess utom väcka
andra magters misstankar och afund; Polen kunde utan
ersättning på annat håll ej vidkännas så stor afsaknad 2).
Förbundsfrågan var dock numera alt för nära sammanbunden
med det mål, som för ögonblicket tog hela Karls
uppmärksamhet i anspråk, för att han skulle låta sig afskräckas genom
Preussens undanflygter i dag, dess oförsynta fordringar i
morgon. Hvad han begärde, var endast den nyvaldes erkännande ;
men detta måste följa omedelbart, eljes ginge fördelarne däraf
förlorade. Han yrkade på snar uppgörelse.
Rosenhane som emellertid blifvit färdig med sin
utrustning, höll ett präktigt intåg i den preussiska hufvudstaden :i).
Efter fyra års mellanskof visade sig åter vid hofvet i Berlin
ett svenskt sändebud, och därtill en ambassadör; det var
uppenbart för hela Europa att Sverige och Preussen nu stodo på
god fot med hvarandra4) och att något af vigt dem emellan
förehades.
Karls fiender fördubblade därför sina ansträngningar att
vinna det preussiska hofvet; Patkul, Flemming, Prebendowski
*) Rosenhane och Leijonstedt den 10 April 1705.
2) Till Rosenhane och Leijonstedt den 15 April.
3) Rosenhane den 5 Maj.
4) Efter ambassadörens publika audiens vägrades ej längre Leijonstedt
tillträde till hofvet: på detta sätt kringgicks frågan om ceremoni el et.
Leijonstedt till Palmqvist den 3 Juni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
