Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
SVERIGE OCH PREÜSSEN 1 7 O 1 1 7 Ö 9.
173
hvarje förslag, som ej sammanhängde därmed, afvisades kärft;
planer, som kränkte republikens själfständighet eller afsågo en
delning af landet mellan August och Stanislaus, vunno hos
honom intet gehör.
Konung Fredrik åter önskade först och sist begagna
tillfället att utvidga sig på grannens bekostnad. I sådan afsigt
hade han låtit föredraga Karl det ena förslaget efter det andra
till att å stad komma fred i Polen genom landets styckning.
Under det svaret dröjde, drogs Preussen alt djupare in i striden
mot Frankrike, och nu, när Karl ändtligen förklarat sig redo
till förbund på förmånliga vilkor, voro dess krafter upptagna
på annat håll. Så länge de preussiska trupperna kämpade vid
Rhen och i Italien, kunde konung Fredrik ej tänka på något
verksamt uppträdande i öster. Ställningen blef kinkig, då han
å ena sidan ej vågade stöta sig med sjömagterna genom att
draga manskap ur deras tjänst, men å den andra ej häller ville
gå miste om sina utsigter i Polen. Uppgiften syntes vara att
tills vidare söka uppehålla den svenska konungen genom löften
och invisningar på framtiden: kanske kunde man, utan att
åtaga sig något vidlyftigt krig för Stanislai räkning, endast
genom att klokt begagna sig af förhållandena, under hand
vinna något, framför alt försäkra sig om Elbing.
Underhandlingen blef därför under sin fortgång ett
oafbrutet köpslående om de vilkor, hvarunder Preussen kunde
finnas villigt att erkänna Stanislaus.
Till en början spände man i Berlin bågen alt för högt.
Anspråken stodo i ett verkligt missförhållande till hvad man
påtog sig att göra. Konung Fredrik förklarade, att han
visserligen ville erkänna Stanislaus, men ej omedelbart efter
traktatens afslutande; detta skulle draga honom hela konung
Augusts [anhang, Ryssland och Danmark på halsen. Ej häller
ville han, då utsigterna i det stora kriget ännu voro ovissa,
utfästa sig att ett kommande år förena sina vapen med Karls
i Polen. Alt hvad han för tillfället kunde lofva, var att i
tysthet arbeta för Stanislaus och öka sin här i Preussen till
14,000 man för att gifva förklaringarne till Sveriges förmån
större eftertryck. leke desto mindre vidhöll han sina
öfverdrifna fordringar, och begärde till och med att de betingade för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
