Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
ERNST CARLSON.
10
siska gjordes fortfarande svårigheter med afseende på Stanislai
erkännande: större delen af republiken borde först hafva
antagit honom. I de flesta öfriga frågor var man dock ense;
Printzen återvände nöjd med utgången af sin beskickning, och
man hoppades, att alt skulle gå väl i hop ’).
Kari hade nu gjort hvad på honom ankom. Genom att
gifva efter för Preussens stora anspråk ville han å stad komma
en snar uppgörelse i själfva hufvudfrågan. Men från den enda
fordran, som han å sin sida uppstält, en verksam garanti för
Stanislaus, vek han ej en tum. Den innehölls i det motförslag,
som gafs åt Printzen, och som de svenska sändebuden i
Berlin fingo befallning 2) att söka bringa till skyndsamt antagande.
Det preussiska hofvet slog likväl in på en annan väg. Det
ville eller vågade fortfarande ej öppet förklara sig för
Stanislaus, ehuru denne nu i vederbörlig ordning blifvit krönt i
Warschau Sedan försöket att utan alt vidare åtagande vinna
den åstundade utvidgningen hade misslyckats, kunde man dock
törhända genom att nedsätta anspråken något komma ifrån det
besvärliga erkännandet? Konung Fredrik afstod därföre från
Ermeland; han ville åtnöja sig med löftet om Elbing inom år
och dag jämte de öfriga fördelarne; ja, han lofvade till och
med att vid nästa fälttågs början hafva i ordning en här af
20 till 30,000 man i Preussen och Polen för att förena sig med
Karl4). Förgäfves varnade de svenska sändebuden för att
söka ändring i det sista förslaget genom eftergifter med afse-’
ende på vilkoren; dessa båtade intet, så länge själfva
hufvudfrågan undveks. Man ville emellertid höra Karls mening öfver
de nya tillbuden, ehuru därigenom endast vållades ytterligare
tidsutdrägt.
Det kan väcka förvåning, att konung Fredrik ännu ej
hunnit öfvertyga sig om Karls orubblighet i detta afseende, så
mycket mer som han nu mer än tillförene behöfde stå på god
fot med Sverige. Han umgicks nämligen med tankar på en
systemförändring. Både med kejsaren och sjömagterna hade
han skäl att vara missnöjd: de ringagtade hans anspråk och
’) Hermelin till Palmqvist den 15 September 1705.
2) Den 13 September.
3) Den 24 September.
4) Rosenhane och Leijonstedt den 17 Oktober.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
