Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
SVERIGE OCH PREUSSEN 1 7 01 — 1 7 0 9-
179
betalade ej underhållspenningarne till hären: misstämningen
mot dem ökades genom brytningar vid hofvetl). Konungen
ville draga sina trupper ur de allierades tjänst för att med
större fördel använda dem på östra krigsskådeplatsen.
Här hade han likväl ännu icke bestämt sin ståndpunkt.
Han sökte ifrigt Karls vänskap, men underhöll på samma
gång en liflig förbindelse med tsaren. Det kunde ej undgå de
svenska ministrarnes uppmärksamhet, att sändebudet Kejserling
ofta afgick till det ryska lägret2). Man fruktade, att andra
planer genom honom förmedlades, ehuru han sades arbeta på
freden och på att draga tsaren ifrån konung August.
Ett sådant förslag framstäldes denna tid äfven af Patkul,
som — med hvad upprigtighet lemnas därhän — flere gånger
sökte att genom det preussiska hofvets förbön vinna nåd hos
Karl. Sedan han tröttnat att oupphörligt se sina planer till
intet gjorda genom konung Augusts lättsinne och slöseri, erbjöd
han sig att, om man ville förse honom med pass, resa till
tsaren och utverka fred af denne, på vilkor att han skulle
öfvergifva förbundet med August och erkänna Stanislaus3).
Detta var en af den ränkfulle äfventyrarens sista politiska
drömmar, innan han, själf ett oifer för svek, af konung August
inspärrades på Sonnenstein.
Det var hänsyn till tsaren, liksom förut hänsyn till
sjömagterna, som nu uppehöll underhandlingen. Peter stod
med en stark här i Polen, August likaså. Fredrik den förste
förklarade därföre, att innan hans trupper, som blifvit
hemkal-lade från Rhen och Nederländerna, hunnit anlända, vore han
ej i stånd att taga det afgörande steget med afseende på
Stanislai erkännande. Sveriges fiender bjödo dess utom vida mer
för Preussens blotta stillasittande än Karl för ett så vanskligt
åtagande 4).
Medan konung Fredrik stod villrådig mellan de många
anbuden, kom Marlborough åter till Berlin för att hindra Preussen från
att fullfölja sin plan och träda ut ur de allierades led. Oak-
0 Jfr Droysen IV, 298 ff.
2) Rosenhane och Leijonstedt den 25 November 1705.
3) De samme den 5 Augusti och den 4 November.
4) »Ej under att K. M:t intet vinner, då andra taga till så groft».
Hermelin till Palm qvist, den 4 December.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
