Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
ernst carlson.
70
låtit erbjuda sin bemedling och sedan hade han på riksdagen
i Regensburg, där genom Karls anfall på Sachsen riksfreden
ansågs bruten, sökt hindra svenskiiendtliga beslut, äfvensom
afslagit Augusts upprepade ansökningar om hjälp. Så mycket
mera öfverraskande kom, strax efter svenskarnes olycka vid
Kalisch, underrättelsen att freden var sluten i Alt-Ranstadt 2).
Med förvåning och harm3) såg det preussiska hofvet förvirringen
i grannlandet ändad, utan att det i följd af sin o verksamhet
däraf kunnat draga någon fördel. Och likväl skulle konung
Fredrik snart se sig nödsakad både att garantera denna
äfventyrliga fred och att lyckönska Stanislaus till hans
tronbestigning 4). Förgäfves sökte man ännu från preussiska sidan att
härför erhålla någon ersättning. Grenom det långa dröjsmålet
hade man låtit tillfället gå sig ur händerna; Karl var nu
händelsernas herre, han fordade både erkännandet och garantiakten
utan vedergällning och man måste foga sig efter segrarens
vilja 5). En bekräftelse på det redan gifna löftet att erkänna
Preussens anspråk på Elbing och öfverlemna staden efter
krigets slut var alt hvad Printzen genom sina ofta förnyade resor
till Alt-Ranstadt lyckades utverka6).
Det var emellertid ej endast Preussen, som erfor trycket
af den svenska härens närhet; hela Europa, händelserna i det
stora kriget påverkades starkt däraf. Inom hela tyska riket
såg man nämligen med högst misstänksamma blickar Karls
vistelse i Sachsen; furstarne vågade ej sända sina trupper till
rikskriget mot Frankrike; Ludvig den fjortonde andades friare.
Marlborough måste företaga en resa till Alt-Ranstadt för att
försäkra sig om den svenske konungens afsigter. Äfven
kejsaren hade anledningar till oro. I åtskilliga frågor hade tvist
uppstått mellan honom och KarlT). Denne söktes af flere
furstar såsom skiljedomare, och hade redan då han tågade genom
Schlesien åtagit sig de förtryckta protestanternas sak. Med
svenskarnes återuppträdande på tysk jord hade de religiösa
v) Cederhielm till Leijonstedt, odat. Palmqvistska saml.
2) Freden slöts den 14 September 1706, men hölls hemlig, medan konung
Augusts bekräftelse inhemtades, till början af November.
3) Rosenhane och Leijonstedt den 7 och 11 November,
4) Den 2 Februari 1707.
5) Rosenhane och Leijonstedt den 6 Mars och 23 April.
6) Till Rosenhane och Leijonstedt den 3 Juni.
7) Jfr No orden II, 570 lf. ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
