Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
SVERIGE OCH PREUSSEN 1 701 —17 09.
185
frågorna fått nytt lif. Kejsarens ställning kunde blifva ganska
bekymmersam, om de evangeliska riksstånden under Sveriges
ledning slöto sig tillsammans mot honom.
Detta var just hvad man åsyftade i Berlin. Med ifver
drefs därföre underhandlingen om trippelalliansen. Preussen ville
den lika mycket för att stärka sin egen magt gent emot
kejsaren, med hvilken det stod på spänd fot, som för att
framgent försäkra sig om den svenske konungens vänskap. Karl
ville å sin sida gärna företaga något till trosförvandternas
förmån. Han hoppades, att det nya förbundet skulle, äfven
sedan han gått ur Sachsen, om intet göra Danmarks och konung
Augusts stämplingar vid det preussiska hofvet. Men med
afseende på ställningen i Europa, hvarom både Preussen och
Hannover önskade en öfverenskommelse A), afböjde han hvarje
förbindelse, som på något sätt kunde draga honom in i de
allierades krig 2).
Från svenska och preussiska sidan var man redan från
början så godt som enig. Men hos Hannover stötte saken
fortfarande på hinder. Kurfursten hölls tillbaka af sjömagterna
och fruktade, att kejsaren, i händelse han biträdde, skulle vägra
den ännu ej verkstälda introduktionen i kurfurstekollegiet. Han
önskade, att de punkter, som kunde stöta de katolska magterna,
skulle uteslutas; vidare borde vid ömsesidiga hjälpsändningar
officerarnes rang räknas sådan de hade den i sitt hemland, ej
efter regenternas värdighet såsom Sverige och Preussen påstodo3).
I följd af dessa svårigheter sökte Preussen att sluta
enskildt med Sverige, oaktadt kurfursten såg detta
tvåmannaförbund med oblida ögon. Då emellertid Karls uppbrott ur
Sachsen var nära förestående, gaf han sitt samtycke härtill4); och
som de hannoverske ministrarne hårdnackadt fortforo i sina
påståenden — liten förklarade till och med att om man än ett
helt år diskuterade saken, skulle kurfursten dock ej gifva efter
i rangfrågan 5) — undertecknades fördraget af de svenska och
preussiska fullmägtige allena den 6/16 Augusti 1707 6). Det
*) Rosenhane och Leijonstedt till Piper den 17 April 1707.
2) Till Rosenhane och Leijonstedt den 7 Juni.
3) Rosenhane och Leijonstedt den 19 Juni.
5 Den 16 Juli.
5) De samme den 28 Juli.
6) Traktaten finnes uti original i R. A., tryckt hos Nordberg I, 785 ff.
Den ratificerades af Karl den tolfte i Alt-Ranstadt den 15 Augsti 1707.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
