Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
ERNST CARLSON.
70
vägrade, trots alla sina motgångar, lika hårdnackadt inlåta sig
på andra förslag än dem, som utgingo från förutsättningen af
konung Augusts utestängande från polska tronen och Stanislai
uppehållande på densamma.
Det var Karl den tolftes envishet att, utan afseende på
hvad som än inträffade, hålla fast vid denna ofruktbara fordran,
som alt igenom hindrade en verksam förbindelse mellan de båda
konungarne. A Fredrik den förstes sida åter var det hans
vacklande hållning mellan de stridande partierna, hans försök
— såsom Droysen träffande uttrycker det — att i vester föra
krig utan politik, i öster politik utan armé, som gjorde att
underhandlingen blef utan resultat.
Underhandlingen med Preussen var eljes den enda, som
från svenska sidan drefs med någon ifver, alt sedan 1703.
Intill det året hade alt från det nordiska krigets början
underhandlingen med sjömagterna varit den förnämsta. Dessa ville
i förstone hämma oron i norden och vinna Karls medverkan
för sin sak; sedan de insett det fåfänga i detta bemödande, och
sedan Karl förgäfves sökt förmå dem att fullgöra sina löften,
afstannade denna underhandling. Lillieroot lemnade Haag. men
Rosenhane infann sig snart i Berlin. Förbundet i Haag 1703
grundlade vänskapen mellan Sverige och Preussen; konung Fredrik
vann sin nya konungavärdighet erkänd, Karl vissheten om hans
neutralitet under kriget i Polen. Lysten efter eröfringar från
republiken, sökte konung Fredrik ifrigt att fortsätta den inledda
förbindelsen; men först sedan Karl i Stanislai upprätthållande
på tronen uppstält den fordran han ville sätta mot
Preussens öfverdrifna anspråk, kom han dessa försök till mötes.
Orsaken att ban tillät denna underhandling medan alla andra
anbud afvisades, ligger otvifvelaktigt däri, att den var så nära
förbunden med det mål han för tillfället eftersträfvade. Karl
den tolfte fullföljde nämligen aldrig mer än en plan i sänder;
men på denna offrade han hänsynslöst alt och kåstade åt
sidan det, som därmed ej stod i samband. När ban vunnit sitt
mål, när Preussen väl gifvit efter för hans fordran att
erkänna den nye konungen i Polen, men ej ville skrida till
verksamt deltagande för hans sak, råkade underhandlingen in pä
andra vägar och dog snart bort af sig själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
