Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
om KATERINA IiiS OPERA »GORE-BAGATYRJ».
205
fälttågets allvarligaste ögonblick De osanna bulletinerna som högt
lofprisade de svenska vapnens ära, voro i sanning löjliga.
Missförhållandet mellan Gustafs alltför djerfva förhoppningar och
förutsättningar. å ena sidan, och resultaten af 1788 års krig, å den andra,
erbjöd de förträffligaste anledningar till begabberi.
I operans tredje akt börjas raden af G.B:s hjeltebragder i
förminskad skala. På en öppen slätt ligger han och sjunger:
»Min springare må hvila sig en stund,
Hans riddare, — om blott en arm ban höjer,
Om med sin fot han stampar hårdt i mark,
Om kasken drages ned för ögats rund
Och blicken sneglar fram, — i stoftet böjer
Hvarenda fiende, om än så stark».
Krivamosgj :
»Skall det gå så eller ej, det är ännu ovisst, men det var mig
icke kärt, att just, som du nedsteg från hofvet framhven ifrån den
närbelägna gränden en il och den böjda blåa kasken med de många
fogelfjädrarna af allehanda färger, greps af en hvirfvelvind och
slungades öfver taket på gården, som var full af smuts», o. s. v.
Fortsättande sin väg få de tappre riddarne sigte på en boudkoja,
utanför hvilken sitter en enarmad gubbe; tappert öfverfalla de honom
och fordra förplägning.
Gore-Bagatyrj :
»Framåt bröder! Hjelpen till!
Kojan jag belägra vill.
Våra skuldror, slutna samman,
Portens hinder sönderslå.
Innanför vi se’n med gamman
Segerrikt till taffel gå».
(Gore-Bagatyrj jemte Krivamosgj och Torop draga sina svärd och
söka att med våld intränga i stugan, men gubben ställer sig i dörren
och med blott en eldgaffel i handen slår han sina fiender på flykten).
På samma sätt kunde ej heller svenskarne intaga Nyslott och
Fredrikshamn utan måste draga sig tillbaka. Ryssarnes obetydliga
försvarsstyrka afbildas alldeles tydligt i clen enarmade gubbens person:
vidare måste svenskarnes motgångar vid belägringen af dessa fästningar
vara att tillskrifva icke svenskarnes feghet utan den inre tvedrägten i
deras läger. Flertalet ville icke krig. Alldeles detsamma se vi i
operan: hjeltens kamrater tågade motvilligt i fält och i sjelfva början
af tåget sökte de skrämma honom och förmå honom att vända om.
Sålunda bröto äfven de svenska trupperna vid Sveaborg sönder
disciplinens skrankor, visade missnöje och gjorde uppror.
*) Se bl. «i. Amt: Schwecl. Gesch., Posselt in. ii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>