Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
h. hjärne: utdrag dr ryska krönikor.
217
det menskliga slägtet, ty intet tal, utgånget af orena läppar, är
värdigt dertill, vore det ock likt sanden i myckenhet. Men jag har
erinrat mig skriftordet: »Det är godt att bevara Herrens hemlighet, och
att förkunna Herrens verk är herrligt och sällt». För den skuld vill
ock jag, huru ovärdig jag än är, förtälja om den allrena Guds moder
och hennes outsägliga barmhertighet, när Vår Fru täckes unna både
kraft och hjelp. Ty jag hoppades, att hennes kärlek till menniskorna
skulle öfvervinna mina synder och i nåd uppfylla min åstundan. Ater
om det ock är dåraktigt att påminna om den onde qväljarens af de
kristne och hans rätte tjenares leda vildhet för deras ondskas skull,
skall jag dock berätta derom för Guds moders ljufligen vunna seger
öfver dem. I de dagar, då den gudfruktige storherren tsaren och
storfursten öfver hela Ryssland Vasilij Ivanovitsj, med tillnamnet Sjujskij,
hade makten, vardt stor oro, för våra synders skuld, i det ryska
landet. Ty då kom till högmodsdjefvulens tillredda boning en viss
lömsk försmädare, Satans redskap, och med honom förenade sig en
stor myckenhet polska och litaviska trupper, tillika med förrädiske
ryske upprorsmakare. Det uppstod nämligen åter ett visst annat
vilddjur, som sade sig vara tsarsonen knäs Dimitrij af Uglitsj. Och
såsom polackarne och litaverna sågo den stora oredan i Ryssland, och
det inbördes kriget och oron och striden, för den skuld störtade de
alla öfver det ryska landet, i det Gud så tillstadde för våra myckna
försyndelsers skuld. Och af desse ofvannämnde vedersakare vardt ond
och tung vedermöda och mycket qval för alle kristne, ty de belade
väldeligen till och med tsarstaden Moskva och underkufvade omenskligt
och obarmhertigt alla det ryska landets trakter. Och en så stor mängd
af polska och litaviska trupper och ryske edsbrytare församlade sig,
att jorden betäcktes af hjelmar och luften glänste af spjut, och i
striden utgöts blod allestädes, ty somliga städer höllo sig då till
tsarstaden Moskva och prisade tsaren Vasilij, såsom Stora Novgorod och
Pskov och Kazan, andra åter gingo i träldom under Litaven och de
ryske förrädarne. Och sådan blodsutgjutelse och oro hade, för våra
synders skuld, af begynnelsen aldrig varit i det ryska landet, som
då vardt, och med slikt uppror bragte desse lede upprorsmakare tsa
ren Vasilijs hjerta att vackla, i det han sökte efter hjelp än här, än
der, men fann ingenstädes. Och de lede, upproriske fienderna
tillredde sig en församlingsort nära tsarstaden Moskva, på ett ställe, som
kallas Tusjino, och för den skuld vordo invånarne i tsarstaden alle
beträngde af eländets trångmål. Men då tsaren Vasilij såg dessa rasande,
rofgiriga vilddjurs väldiga framfart, ville han uppslita deras käftar och
sände alltså till Stora Novgorod en trogen vojevod af sin egen slägt,
knäs Mikael Vasiljevitsj Sjujskij Skopin, och befalde honom att kalla
till hjelptrupper från de svenska länderna (Nêmetskich zemel). Och
alltså uppfyller knäs Mikael tsarens bud och tillkallar svenska
regementen — och ofördröjligen kommo till honom i Stora Novgorod de
så kallade svenskarne (naritsajemyja Svijskija Nêmtsy), med deras
ill-fündige vojevod Jakob Pontusson, om hvilka nu tillkommer oss att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
