Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
h. hjärne : utdrag ur ryska krönikor.
229
sökte af henne med ali sin själ allmän frälsning och hjelp och försvar,
som han ock erhöll och bevärdigades med på ett herrligt sätt, genom
Guds moders outsägliga nåd. Men då krigsfolket j Vår Frus herberge
såg hvad som, för våra synders skuld, vederfors jungfruklostret och
dem, som der voro, begynte de rädas och sadla sina hästar, viljande
fly bort ur den ©öfvervinneliga herskarinnans herberge. Och alltså
uppstod mycken oro af de ovise i herberget, och en stor söndring
(raskol) från de gudfruktige kom å bane, alldenstund de
Kristusäl-skande och i tron på Guds moder orubblige djerft fattade mod och
uppmuntrade de räddhågade genom hennes oöfvervinneliga bistånd, i
det de icke tilläto dem att utföra (hvad de ville), och begynte
sönderhugga deras sadlar och lägga hinder för dem, på det att de icke måtte
fara bort ifrån dem ur den oöfvervinneliga anförerskans, den renaste
Guds moders herberge. Och då vojevoderna sågo ett slikt uppror,
gjorde de aftal med alla sina trupper och bekräftade med kyssning af
det ärevördiga korset, att de alla skulle stanna till sammans i den
högheliga Guds moders herberge och kraftigt och endrägtigt försvara
hennes heliga hus och strida med fienderna för den gudfruktige
storherren tsaren och storfursten Mikael Feodorovitsj, hela Rysslands
sjelf-herskare, äfven om de skulle ljuta döden, och icke afsöndra sig från
Guds moders herberge.
Om de rättrognes ankomst till sjelfherskaren för att bedja om hjelp
och om den af tsaren till herberget afsända krigshärens
sammanträffande med dem.
Någre ville nemligen fara ur herberget till sjelfherskaren för att
bedja om hjelp emot hedningarne, samma ärevördiga herberges igumen
Onufrij ocli Dimitrij Vojejkov och Andrej Trusov och någre af
krigsfolket; och alltså begåfvo de sig på väg. Men till den gudfruktige
tsaren och storfursten Mikael Feodorovitsj, bela Rysslands sjelfherskare,
hade redan före budens ankomst framkommit många rykten om den
svenske vojevodens vederstyggliga raseri emot Guds moders herberge
och om alle hans ogerningsmäns uppsåt att förhärja det samma. Den
gudfruktige förbarmade sig deröfver och bedröfvades högeligen,
alldenstund denna plats ensam bland Stora Novgorods kringliggande orter
innehades af hans kejserliga makt, som deraf fröjdade sig, och han
satte hopp och förtröstan till Guds moders mång under förrättande
beläte derstädes, och han hoppades, att verldens ändtliga frälsning
skulle utgå derifrån, men nu framrusade de fördömde fienderna i sin
illfundighet för att bemäktiga sig äfven hennes högheliga hus. Och
för den skuld sände den gudfruktige tsaren till hjelp sin vojevod Isak
Sumbolov med krigsfolk. Desse begåfvo sig på väg och hunno ett
godt styeke, och då de kommit 80 verst från Tichvin, si! då mötte
dem de, som farit från herberget till sjelfherskaren för att bedja om
hjelp, och desse berättade i ordning allt, som för våra synders skuld
hade vederfarits jungfruklostret. Och då de af tsaren sände krigarne
hörde detta, vordo de mäkta förskräckte och påskyndade sin marsch,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
