- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjunde delen /
228

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228

strödda meddelanden. ii.

28

de öfrige gingo bort utan att hafva vunnit någon fördel, sedan de
allönast besudlat marken omkring Guds moders hus med sitt blod.
Men alltså uppfyldes vedersakarne af vrede häröfver, och, sedan en
kort tid gått, rusade de gudlöse med ali sin krigshär till storms emot
jungfruklostret, men genom den högheliga Guds moders nåd vordo
äfven der månge af de öfvermodige sammaledes slagne; och derpå
begynte de skjuta med brinnande kulor (ognennoje strêlianije) emot
samma jungfrukloster, ur stora fältstycken, och deraf vardt mycket
betryck för den kristna hären i jungfruklostret. Derefter delade sig
de fördömde fienderna i tvenne afdelningar, och somlige uppstälde
sig på östra, andre på norra sidan; men de rättrogne krigarne tågade
ut emot dem och upphörde icke att strida. Och alltid var Guds hjelp
med de rättrogne, genom vår otadliga försvarerskas den högheliga Guds
moders försvar.

Om de otrognes förnyade stormning emot jungfruklostret.

Men då de fördömde sågo, att de alltid blefvo besegrade af de
rättrogne, samlade sig kättarne åter till hopa och rusade nattetid med
alla sina trupper vildt till storms emot jungfruklostret; och på samma
gång hopspunno de en list, i det de uppgräfde jorden och stälde
fältstycken i grafvarne och begynte oupphörligt skjuta; de slungade
nemligen brinnande tillställningar (ognenaja koznodêjstva) emot
förskans-ningen, viljande antända den samma, i det de sjelfve vildt lupo till
storms Men vojevoden knäs Simeon och krigarne, som med honom
voro, då de sågo denna deras vildhet, kämpade väldeligen med dem.
Men sedan striden hade varat från morgonen och intill qvällen,
framryckte efter en kort tid åter de fördömde och uppkastade de der
listiga jordskansarne, på vägen emellan båda förskansningarna, och deraf
vardt mycket betryck för dem, som voro i jungfruklostret, och de
rättrogne begynte mycket sörja. Och menniskoslägtets gamle fiende,
vedersakaren djefvulen fann bland dem, som der voro, en förrädare lik
Judas, nemligen en vid namn Gavriilko från trakten kring Smolensk,
hvilken öfverträdde det ärevördiga och lifgifvande korsets kyssning
och flydde öfver till de svenska trupperna ; och deröfver oroade de
rättrogne sig väldeligen, ( och stor villervalla uppstod bland dem, idet
somlige sade sig vilja stanna der, andre åter ville gå derifrån, och
sedan de sålunda varit i vankelmod, flydde de till det stora herberget.
Men svenskarne och litaverna kommo till från alla håll och, för våra
synders ymnighets skuld, nedhöggo en mängd af de rättrogne; men
de öfrige togo sin tillflykt till den högheliga Guds moders
undergörande beläte, för att ändtligen frälsas undan fienderna, hvarmed de
ock, efter icke lång tid, genom hennes nåd vordo bevärdigade.

Om vojevoden knäs Simeons ankomst från jungfruklostret till Guds
moders herberge.

Och vojevoden knäs Simeon kom åter till den af Gudi skyddade
tillflyktsorten, Guds moders hus, till hennes undergörande bild, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/7/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free