Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att Europas monarker med oblida ögon betraktade utbrottet
af den stora franska revolutionen, var belt naturligt. Det
starkaste intrycket af densamma rönte dock Gustaf III. Genom
personlig vänskap fästad vid den bourbonska konungafamiljen,
hvilken han hade att tacka för så mycket, kunde han icke med
likgiltighet åse densammas förödmjukande, öfvertygad som han
dertill var, att revolutionens åtgöranden inneburo idel faror icke
blott för Frankrike utan äfven för Europa i sin helhet. Hans
gamla hat till allt hvad folkfrihet hette stegrades genom
revolutionens excesser till den största möjliga höjd. »Den
oupphörliga inquietude och den utmärkta ifver», säger Schröderheim,
»hvarmed konung Gustaf III deltog uti de franska oroligheterna,
kunde ej annat än förundra och nästan förarga. Vid bordet, i
umgänget var sällan fråga om annat. Ali annan lektyr cederade
åt Moniteuren, åt Journal de Paris och a visorna. Q vinn folken
måste resonnera derom, och uti konseljerna afbröt detta ämne
öfverläggningarna» Det var emellertid ingalunda Gustaf III:s
afsigt att låta det stanna vid blotta ord. Han ville tvärt om
verksamt ingripa i förhållandena och återställa den gamla
ordningen i Frankrike. Han hoppades, att såmedelst icke blott
kunna återförskaffa Sverige dess forna anseende bland Europas
makter utan äfven vinna mera reela fördelar för sig och sitt
land. Norges förvärfvande lekte städse för hans håg, och med
de subsidier, han väntade från åtskilliga håll, trodde han sig
kunna upphjelpa sina förstörda finanser.
Omedelbart efter freden i Yärälä började han se sig om
efter bundsförvandter. Många skäl hänvisade honom härvid till
hans gamla fiende, Katarina II. Det gälde nämligen icke blott
att finna en bundsförvandt, hvilkens medverkan han kunde
påräkna för sina franska planer; han hade äfven att afvända faran
för Katarinas hämnd för de sår, det nyss slutade kriget tillfogat
henne, och detta, insåg han, kunde ske endast genom ett
gemensamt politiskt system. Att ett sådant ’ kunde byggas på den
omhvälfning, som pågick i Frankrike, syntes också högst
sannolikt. Sedd från Katarinas ståndpunkt, måste revolutionen
naturligtvis förefalla vederstyggligare än någonsin. Också sparade
hon icke heller på bittra uttalanden mot densamma, och allt
*) Schröderheims anteckningar, s. 115.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
