Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
f. j. bæhrendtz.
10
tycktes antyda, att hon i denna fråga fullkomligt samstämde med
Gustaf III. Denne tvekade derför icke att begära vänskap och
förbund med henne, i synnerhet som han genom sin fred med
Ryssland stött ifrån sig sina förra vänner: England, Preussen
och Turkiet och risken att under äessa oroliga tider stå ensam
tvingade honom att söka sig en bundsförvandt, hvarhelst han
kunde firma en sådan. Resultatet blef den bekanta
Drottningholmstraktaten af den 19 Oktober 1791, genom hvilken
Katarina II bland annat förband sig att betala Sverige 300,000 rubel
i årliga subsidier.
Denna traktat innehåller dock intet rörande de franska
angelägenheterna. I dessa blef det ej så lätt att komma öfverens,
som Gustaf III möjligen förestält sig. Katarina hade andra
saker, som lågo henne närmare om hjertat än de franska.
Polen hade nemligen under hennes krig med Turkiet och Sverige
allt mer och mer undandragit sig det ryska förmyndarskapet,
och af allt kunde man sluta, att en katastrof i ett eller annat
af q ende förestod. Den kom också den 3 Maj 1791, då den af
Ryssland garanterade författningen omstörtades. Detta förlorade
inflytande gälde det nu att återtaga. Under sådana förhållanden
hade den ryska kejsarinnan ingen lust att djupare indragas i de
franska angelägenheterna, hur mycket hon än var upptänd af
hat mot revolutionen. Men* af icke mindre -vigt för henne var
det att söka få sina grannar sysselsatta vesterut, på det att hon
sjelf skulle få fria händer i öster. »Jag bryr mitt hufvud », skall
hon i December 1791 hafva yttrat till en förtrogen, »för att
inveckla hofven i Wien och Berlin i de franska angelägenheterna.
Det preussiska skulle redan gå; men Wienerhofvet blir
stående». Samtidigt skref lion till Österman: »De (hofven) förstå
mig icke. Har jag orätt? Det finnes skäl, som man ej kan
säga; jag vill inblanda dem i affärerna för att få fria händer;
jag har många ofärdiga företag, och det är nödvändigt, att de
äro sysselsatta för att icke störa mig» *). För den skull gaf hon
sig sken af den lifligaste önskan att bidraga till revolutionens
kufvande, alltid likväl noga aktande sig att ingå någon
förbindelse, som kunde hindra hennes planer, på Polen. leke ens i
den anfallsplan, som hon sjelf i början af 1792 tillstälde
åtskilliga makter, deribland äfven Sverige, omnämnde hon med ett
ord, i hvad mån hon sjelf ämnade deltaga i striden. För detta
förhållande var Gustaf III ej alldeles blind, men hans brinnande
åtrå att uppträda till den franska monarkiens hjelp förledde
honom icke desto mindre att sätta allt för stor tillit till
Katarinas fagra ord.
Konungens plan gick som bekant ut på bildandet af ett
stort förbund, som med vapenmakt skulle återupprätta Frank-
! ) Sxolonjojj’, Geschichte des Falles von Polen (Gotha 1866), s. 258 noten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
