Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
f. j. bæhrendtz.
10
rigt var hennes svar på det hela uppskjutande: tidpunkten
dertill vore ännu icke kommen; innan man öfv erginge till handling,
måste man försäkra sig om Österrikes, Preussens och öfriga
makters biträde, så att anfallet kunde ske samtidigt från alla
håll. A andra sidan försummade hon dock icke att smickra
konungen och vidmakthålla hans ifver för saken, under det att
hon sköt skulden för sin overksamhet på kejsar Leopold. Längre
fick konungen henne aldrig. Ännu den 13 April 1792 skref
Stedingk, Sveriges ambassadör i Petersburg: »Det är omöjligt
att förmå H. M. Kejsarinnan eller hennes ministrar att yttra
sig om de mått och steg, som böra vidtagas, annorledes än med
ett: »vi få se hvad kuriren från Wien medför» 1). Med Spanien,
hvilket äfven syntes hågadt att deltaga i striden,
underhandlades samtidigt om subsidier till den föreslagna expeditionen.
Gustaf III begärde 12 millioner livres och ett kreditiv för allt
hvad utgifterna kunde komma att öfverstiga denna summa.
Härpå tycktes också det spanska hofvet till en början vara villigt
att ingå, men uppsköt städse afgörandet. Pyra millioner
beviljades dock att utgå i April 1792. Dessförinnan störtades
emellertid Plorida Blanca, och hans efterträdare Aranda visade ingen
lust att uppfylla hans förbindelser. Tvärt om lade han i dagen
ganska stora sympatier för de franska* revolutionärerna.
Underhandlingarna om subsidietraktaten med Sverige afstannade
derför helt och hållet, och alla penningsändningar uteblefvo.
Hertig Karl, som efter Gustaf III:s död öfvertog regeringen
såsom förmyndare för den ännu icke fjortonårige Gustaf Adolf,
uppgaf helt och hållet de vidt sväfvande franska planerna, hvilka
han ansåg oförenliga med landets förstörda finanser och rent ut
kallade Don Quixotska 2). Men som han befarade, att Katarina
II skulle med ovilja betrakta omslaget i den svenska politiken,
och sådant måste undvikas för att icke möjligen gå miste om
de ryska subsidierna, hvilka en längre tids vana vid dylika
inkomster gjorde rent af nödvändiga för den svenska statskassan,
låtsade han ett intresse för de franska angelägenheterna, hvilket
han ingalunda egde. Han förklarade den ryska kejsarinnan, att
han i dessa saker ämnade föra samma politik som den aflidne
konungen. Pör tillfället befunne han sig dock i en ställning,
som icke tilläte honom att i sin helhet fullfölja de planer, denne
uppgjort rörande detta ärende. Han ville likväl icke upphöra
att öfverlägga med kejsarinnan om de åtgärder och förklaringar,
som kunde föranledas af Frankrikes närvarande ställning, men
Stedingks dep. af den 13 April 1792.
2) Hertigen till .Reuterholm den 25 Maj 1792 (R. P.) Ett utdrag ur
detta bref är meddeladt bos Schinkel-Bergman, III, s. 11, not. 6. Ordalagen
afvika dock der i icke ringa mån från originalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
