Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
f. j. bæhrendtz.
10
var onekligen väl väld, om ock den svenska regeringen
omedvetet. Jäsningen i Polen och Englands uppträdande mot den
ryska eröfringspolitiken gjorde för ögonblicket Katarina II svåra
bekymmer, samtidigt med att underrättelserna från
Konstantinopel talade om det franska inflytandets stigande derstädes och
såsom följd deraf turkiska rustningar mot Ryssland. På Preussen
var hon visserligen säker, sedan hon i medlet af December 1792
förklarat sig bifalla dess begäran om polskt område, och den 23
Januari 1793 undertecknades delningstraktaten, men beträffande
Österrike fruktade hon högeligen, att det skulle gifva efter för
Englands fredsmaningar och gemensamt med denna makt sätta
sig emot hennes planer l). Frankrikes krigsförklaring mot
sjömakterna skingrade visserligen en stor del af dessa farhågor,
men som ställningen ännu var temligen osäker, ville Katarina
icke ytterligare reta den svenska regeringen. I ett bref till
hertigen af den 23 Februari (6 Mars) 1793 förklarade hon sig
bifalla hans begäran om Stackelbergs återkallande 2), och den 20
Mars meddelade denne rikskansleren, att kejsarinnan beviljat hans
anhållan att få hemresa Den diplomatiska förbindelsen skulle
å Rysslands vägnar tillsvidare uppehållas af legationsrådet
Nottbeck. Först i slutet af Maj lemnade dock Stackelberg Sverige4).
I brefvet af den 6 Mars hade Katarina II bland annat låtit
förstå, att i den nya minister, med hvilken grefve Stackelberg
blifvit tvungen att underhandla, funnes en person, som i följd af
illvilja vare sig mot henne personligen eller mot Ryssland i
allmänhet satt sig före att inför hertigen svärta och förtala hennes
minister. Hvem hon dermed menade, derom lemnade de ryske
ministrarne ingalunda den svenske ambassadören i Petersburg i
okunnighet. Särskildt Markoff förklarade rent ut, att dermed
åsyftades ingen annan än Lars von Engeström, hvilkens
inflytande man tillskref hela bråket med Stackelberg 5). Enligt
Enge-ströms egna uppgifter 6) får emellertid begäran om Stackelbergs
återkallande icke tillskrifvas honom. Han såväl som Stedingk
afrådde densamma : man kunde befara ett afslag, och äfven i hän-
ste Aminoff till fröken Rudensköld den 28 Mars 1793 i Utdrag ur de
hufvudsakligaste handlingar, som lemna upplysning om det hos K. M. och Rikets
högl. Svea hofrätt anhängiga högmål etc. (Stockholm 1794) s. 58 f.
!) Sybel, II, s. 154 ff.
2) Schinkel-Bergman, III, bil. 27. Dateringen är dock der felaktig.
:)) Dep. till Stedingk af den 22 Mars 1793.
4) Han hade sin afskedsaudiens hos konungen den 23 Maj.
5) Stedingks dep. af den 19 April 1793. Deri heter det ibland annat om
Engeström: »Ce n’est point que ses ennemis même ne s’accordent à rendre
justice à sa probité, à son ésprit et à ses talents; mais les Branickis, les
Potoe-kis, maris et femmes et d’autres consorts de cette espèce, ont tellement
prévenu l’Imp. contre lui, que l’on n’ôtera jamais de sa tête que Mr.
d’Enge-ström est son ennemi personnel, ennemi de la Russie, et que tout ce que l’on
fait en Suède contraire à ses désires est son ouvrage.»
6) Engeström, I, s. 211 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
