Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 sveriges förh. t. ryssland under gust. iv adolfs fö rm yn därst y r. 265
delse af bifall vore man ingalunda säker att vinna på ett byte.
Stedingk fruktade i öfrigt Stackelberg mindre i Stockholm än i
Petersburg, der han åtnjöt stort förtroende hos Suboff och
tillhörde kejsarinnans förtroligare umgänge l). Reuterholm, hvilken
som vanligfc hade Sparre på sin sida, var dock af annan åsigt,
och hans mening blef den gällande. Katarina II, hvilkens gamla
hat till Engeström genom denna fråga väckts till nytt lif, skall
hafva begärt dennes aflägsnande såsom en ersättning för
Stackel-bergs återkallande. Engeström påstår att baron von Essen
dervid blifvit brukad såsom mellanhand, hvilket dock af denne
förnekas 2). Aflägsnad blef han- emellertid fram på sommaren 1793,
då han sändes såsom minister till London, men detta får endast
tillskrifvas Reuterholms personliga missnöje med honom och
ingalunda någon Rysslands begäran derom.
Förhållandet till Ryssland hade under tiden blifvit allt mera
spändt. Den svenska regeringen, som fruktade att Katarina II,
så snart hon blifvit färdig med Polen, skulle i rågadt mått låta
Sverige umgälla de förolämpningar, hon ansåg sig hafva lidit, hade
nemligen börjat närma sig Frankrike. Hvad man önskade af
denna makt var subsidier, som kunde sätta regeringen i stånd
att undandraga sig det »på en gång skadliga och förödmjukande»
beroendet af Ryssland. Försöket var visserligen förenadt med
stor fara, då man säkerligen skulle få Frankrikes alla fiender,
framför allt Ryssland, på halsen, om det blefve kändt, men icke
desto mindre vågade man risken. Verninac hade förespeglat stora
subsidier, allenast man ville af hålla sig från fiendtligheter mot
republiken, det enda också Sverige för ögonblicket kunde gifva
i utbyte, och för öfrigt hoppades man kunna bedrifva saken i
största hemlighet. I December 1792 afreste Stael von Holstein,
den franska förbindelsens målsman, till Paris för att der inleda
underhandlingar om en subsidietraktat3). Ändamålet med hans
beskickning hölls hemligt till och med för rikskanslern, och det
uppgafs, att han endast rest ut för att träffa sin fru samt sköta
sina enskilda angelägenheter. Ingenstädes troddes emellertid
detta, allraminst i Petersburg. Man var der öfvertygad, att Stael
återvändt till Paris för att å Sveriges vägnar erkänna den fran-
1) Stedingks dep. af den 17.Jan. 1793 m. fl.
2) Engeström, I, s. 215. Äfven Aminoff uppgifver i det förut anförda
brefvet till fröken Rudensköld, att Engeströms aflägsnande varit, bland
vilkoren för Stackelbergs rappel. Han kade fått veta det genom öfverste Stedingk,
som skall hafva visat honom koncepterna till sina bref och depescher till
hertigen och rikskansleren under vistelsen i Petersburg.
3) Schinlcel-Bergman, III, samt John Smith, Om underhandlingarna med
Frankrike 1792—96 (Malmö 1874). — Stael anlände till Paris den 25 Februari
1793 och anknöt derstädes genast underhandlingar med republiken, men först
sedan Danton i April öfvertagit ledningen af utrikes angelägenheterna,
lyckades han komma till önskadt resultat. Den 12 Maj hemsände han till
hertigen ett i pekuniärt afseende ganska förmånligt alliansförslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
