Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
f. j. bæhrendtz.
10
Den neutralitet, som i dessa svar på de förbundna
makternas framställningar utlofvats, var den svenska regeringen
äfven besluten att strängt iakttaga. Nödvändigbeten gaf för
öfrigt intet annat val. Redan den 23 April, således dagen
efter Wesleys framställning af Englands fordringar, utfärdades
derför ett reglemente för sjöfarten, hvari förbjöds utrustandet
af fartyg för någon af de krigförande makterna samt att under
svensk flagg föra kontraband. Såsom sådant förklarades endast
vapen och egentliga krigsförnödenheter. Alla andra varor egde
svenska undersåtar frihet att på sina fartyg öfverföra till hvarje
plats, som icke vore spärrad af fiende l). Bland kontraband
upptogs således hvarken lifsmedel eller skeppsförnödenheter.
Det senare slagets varor voro icke förbjudna enligt 1661 års
traktat, och hvad det förra angår, ansåg man sig förmodligen
saklöst kunna utlemna det, då England sjelf icke räknade det
som kontraband i depeschen af den 4 April. För att skydda
den enligt dessa bestämmelser tillåtna handeln anbefaldes
utrustandet af en eskader, söm skulle konvoj era, svenska
handelsfartyg i Nordsjön och Medelhafvet. Ville man emellertid med
något hopp om framgång fullfölja detta neutralitetssystem,
måste man så snart som möjligt aflägsna Stael från Paris, der
han ännu uppehöll sig, och afbryta de med republiken började
underhandlingarna. Redan förut hade Stael genom Sparre
upprepade gånger fått order att lemna den franska hufvudstaden,
då hans vistelse der gjorde obehagligt intryck på de förbundna
makterna och satte Sveriges neutralitet i fara, Men då
hertigen sjelf icke nog kraftigt understödt dessa order utan i sina
enskilda depescher till honom visserligen tillrådt uppskof med
underhandlingarna och föreslagit en resa till England eller
Schweiz för att der afbida ett mera gynsamt tillfälle, men
ingalunda gifvit någon positiv befallning derom, så hade Stael
deraf tagit sig anledning att qvarstanna. Nu förnyades dock
Sparres uppbrottsorder med eftertryck, och Stael fann sig denna
gång föranlåten att efterkomma dem2) I slutet af Maj afreste
han såsom nämndt från Paris.
Hos Katarina II framkallade den svenska regeringens
afslag på hennes begäran stor harm, och hon förklarade, att hon
under sådana förhållanden icke kunde utbetala de i
Drottningholmstraktaten bestämda subsidierna. Dessa subsidier, menade
hon, hade beviljats den aflidne konungen för att hjelpa honom
att fullfölja sina planer mot Frankrike, om än detta skäl icke
i tydliga ord uttalats i fördraget. Då nu Sverige icke ens ville
1) Kongl. Majestäts nådiga kungörelse, hvarefter svenska handlande oeh
skeppsrederier böra inrätta deras handel och sjöfart, för att kunna begagna
sig af Kongl. Majestäts under nuvarande krig antagne neutralitet. Gifven
Stockholms slott den 23 April 1793.
2) Smith, s. 10 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
