Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 sveriges förh. t. ryssland under gust. iv adolfs fö rm yn därst y r. 273
efterkomma de koaliserade makternas fordringar rörande
handeln på Frankrike, funne hon sig föranlåten att tills vidare
innehålla sina penningar. Den väpnade neutralitetens
grundsatser, om hvilka den svenska regeringen påmint, förklarade
hon sig ingalunda hafva uppgifvit. Fördraget derom förutsatte
krig mellan makter; detta deremot, som de förbundna hofven
förde, vore ett krig mot rebeller, ett krig, i hvilket ordet
neutralitet ej ens borde få nyttjas, då den nuvarande franska
styrelsen ej vore erkänd såsom makt1).
Staëls resa var henne fortfarande en nagel i ögat, och fastän
man upprepade de gamla försäkringarna om ändamålet med
densamma, tilläggande, att man gifvit honom tillkänna, att
Paris vore den enda ort, der man icke kunde tillåta honom
att uppehålla sig, hvarför han ock erhållit befallning att
derifrån afresa, så troddes detta lika litet nu som förut.
Dessutom klagade man öfver, att svenska legationsrådet Muradgea
d’öhsson i Konstantinopel drefve ryssfiendtliga intriger i
samråd med de franske agenterna, under det Toll i Varsjava gjorde
allt för att underblåsa fiendskapen mot Ryssland. De redan
förut började sjörustningarna fortsattes i förökad skala, och
allmänt talades i Petersburg om Stedingks återkallande och
krig med Sverige 2).
De första underrättelserna härom, hvilka meddelades i
depescher från Stedingk af den 9 och 10 Maj, väckte ånyo till
lif den svenska regeringens förskräckelse för Ryssland, hvilken
under någon tid tyckes hafva varit borta, förmodligen emedan
man väntade sig ett godt resultat af Vitals sändning. Lars
von Engeström berättar, att det blott var Reuterholm och
Sparre, som intogos af fruktan, hvaremot såväl han som
hertigen icke funno något oroande i depescherna 3). Hur härmed
än må förhålla sig, visst är, att samma dag de nämnda
depescherna anlände till Stockholm (den 21 Maj) afgick från
kansliet en order till Stael att tills vidare qvarstanna på sin post.
Några dagar senare (den 25) gaf hertigen sjelf samma
befallning. Rysslands svar syntes honom så hotande, att han för
tillfället ej såg någon annan utväg än förbund med Frankrike 4).
Till Klingspor afgick samtidigt befallning att hålla trupperna
i Finland marschfärdiga 5). Stedingk hade visserligen nu
liksom flera gånger förut uttalat som sin öfvertygelse, att något
*) Schinkel-Bergman, III, bil. 30 och Stedingks dep. af den 9 och 10
Maj 1793.
2) Stedingks dep. af den 10 och 24 Maj 1793.
3) Engeström, I. s. 202. Engeströms ovilja mot Reuterholm torde
emellertid icke obetydligt hafva färglagt anekdoten, Jfr Schinkel-Bergman, III,
s. 54.
4) Smith, s. 13. Orderna, som icke träffade Stael, förrän han redan
lemnat Paris, förmådde honom icke att återvända dit.
5) Order till Klingspor af den 24 Maj 1793.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
