Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
O. fYHRVALL.
10
att konungen ogillade ofvan nämnda af regeringen meddelade
privilegier samt vägrade att låta dem gälla längre än till slutet
af år 1715. Derefter skulle de upphöra, och. tjärhandeln ordnas
i närmaste öfverensstämmelse med städernas förslag *).
För detta resultat hade södra Sveriges städer och. i
synnerhet Kalmar och Vestervik länge och häftigt stridt. Hed an
1692 hade sistnämnda städer inlemnat en besvärsskrift till Karl
XI med klagomål öfver Tjäruhandelssocieteten. Klagopunkterna
voro de af gammalt kända och vanliga, att förbindelsen med
utlandet afskars genom intressenterna, och att borgarena hvarken
kunde få sina öfriga obetydligare exportartiklar, trä och jern,
utskeppade eller bekomma, hvad de behöfde införa från
utlandet, alldenstund utländingen seglade dem förbi, m. m. d.
Den för kritik öfver sina åtgärder högst ömtålige konungen
svarade i mycket onådiga ordalag, sägande sig alltför väl
minnas alla borgerskapets lamentationer, när handeln var fri, på
grund af hvilka denna Tjäruhandelssocietet inrättats, icke till
någon partikulier persons vinst, utan till hela landets nytta.
Det vore derför en oanständig och impertinent handling af en
sådan stad som Vestervik, som hade både jern och trä till
exportvaror, och der dessutom ett präktigt skeppsbyggeri funnes,
att när genom tjärhandelsdirektörernas omsorg och
participan-ternas penningeförskott tjäran stigit i pris, genast begära att få
njuta det till godo, som societeten genom stora ansträngningar
tillvägabragt; och vore det mycket bättre af magistraten att
an-leda borgerskapet att flitigt och förståndigt bruka de utvägar,
det hade, än att hjelpa det att spekulera på, huru man må
kunna gifva ett både för riket och undersåtarne nyttigt och
med moget betänkande inrättadt reglemente en anstöt 2).
Detta var rent och oförtydbart språk, och klagomålen
ute-blefvo hädanefter, så länge Karl XI lefde. Äfven under
efterträdaren hördes på länge intet af, hvartill mycket bidrog, att
kompaniet för att öka tillverkningen både tog emot allt, som
lemnades, och äfven frivilligt höjde betalningen för
»utomqvan-tumstjäran» till lika belopp med »inomqvantums» 3) och derpå
nödvändigt måste qvarhållas till den inhemska förbrukningen, hvad ville då
återstoden uträtta mot de 8,000 läster, dem tzaren för året bortackorderat till
holländarne, tillsammans med de stora qvantiteter, man hade att vänta från
andra tjärproducerande orter? —■ R. A.; B. tj. k. 1648 - 1714; komm. ang.
Vesterviks och Kalmars klagomål öfver tj h. soc. dir. 1713 -14;
komm.-koll:s skrifvelse till K. M. 1714 ang. tjärhandelns ingifvande för året.
1) Stj. anf. arb. Yl: 244; Karl XII:s bref t. Kommersekollegium,
Stralsund d. 11 Aug. 1715.
2) R. A.; B. tj. k. 1648—1714; kommissionen ang. Vesterviks och
Kalmar klagom. öfver tj. h. soc. dir. 1713-14; Karl IX:s svar på
Vesterviks-bornas klagom. öfver tj. komp., dat. Ups. d. 13 Juli 1692. (Bref till
landshöfdingen i orten).
3) R. A.; B. tj. k. 1648—1714; K:s und. uti.; Bilaga t. en suppl, af
tj. h. soc. dir. 1712.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
