- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjunde delen /
332

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

332

O. fYhRVALL.

10

nåde man väl icke då, men när ständerna på hösten gjorde
samma fordran, beslöt man på Gustaf Bondes förslag befalla
residenten i Holland Appelbom att »secrete négociera med
Generalstaterna om en summa penningars erläggande för
tjär-handelns ingifvande»l). Förslaget upptogs, och. holländarne
bjödo 200,000 rdr; men någon öfverenskommelse blef icke
afslutad 2), och det hela stannade tills vidare vid klagomål och
yrkanden på upplösning af det förhatliga kompaniet. Mot
århundradets slut aftog också, som bekant, Hollands makt, och
dess sista kraftyttring i denna riktning är ofvan påpekade
klausul i fredsfördraget i Nimwegen.

Men det fick snart en vida svårare efterträdare i England,
så mycket farligare, som det hade större resurser och äfven
gick till väga på ett mera verksamt sätt. I början af sin
tillvaro hade kompaniet en fullkomligt dominerande ställning på
verldsmarknaden, ty tjära kom icke i någon nämnvärd qvantitet
från något annat land än Sverige. Af vinningslystnad och
oförstånd i handeln begagnade det, såsom ofvan påpekats,
denna omständighet att onaturligt stegra sin varas pris ända
till en vinst af 75 à 80 %. Följden häraf kunde naturligen
icke blifva någon annan än den, att alla land, som hade
lägenhet dertill, vände sig til tjärindustrien, och att kompaniet
sålunda sjelft framkallade rivaler, som till slut blefvo ytterst
besvärliga och farliga, och som äfven utan ryska krigets hjelp
torde hafva bragt det till undergång. Så uppträdde det i
detta hänseende särdeles välbelägna Norge ganska tidigt på
vädjobanan3). Till Frankrike öfverför des konsten genom en
af Colbert inkallad svensk och naturaliserades i Guienne,
Dauphiné och Auvergne4). Och slutligen spred sig
handteringen äfven till östra Europas nejder, Preussen, Polen,
Kurland, »hvarest funnos oändliga skogar», och till Ryssland
vid Dwinas stränder, der den i synnerhet gynnades af
engelsmän och holländare. Den fara, som dessa omständigheter
inneburo för den svenska industrien, undföll icke den allmänna
uppmärksamheten. Städerna underläto icke att påpeka den,
som en följd af monopolet, och att yrka detsammas afskaffande
äfven på denna grund. Det Renoverade kompaniet måste för
att skydda sig mot »kladderi» ackordera om öfvertagandet af
all den tjära, som tillverkades i Ryssland, naturligtvis så vidt

’) R. A.; Rådspr. d. 27 Okt. 1660.

2) R. A.; Rådspr. d. 17 Juli 1672.

3) Under tvisten mellan det förnyade komp. samt Yestervik ocli Kalmar
med anledning af H. Thuns öfverenskommelse med städerna angående
tjär-handeln, nämnes tjäran från Norge för första gången i handlingarne, men då
såsom en redan farlig konkurrent till den svenska. — Se ofvan, sid. 40.

4) Ch. Grouraud, Histoire de la politique commercielle de la France I: 244.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/7/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free