Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
bidrag t. sv. handelslagstiftningens historia.
341
den direkt till kompaniet *). I tulljurnalerna skulle anteckning
föras öfver den qvantitet tjära, som af landtmannen infördes, på
det att borgaren ej genom föregifvande, att stadens qvantum
redan vore uppköpt, skulle kunna förmå bonden att nöja sig med
ringare betalning. 2) Redan förut bade man sett sig nödsakad,
att efter föredömet med städerna fastställa ett visat
levererings-qvantum äfven för socknarne.3) Och när bonden tog andra varor
i utbyte mot tjäran, ålåg det landshöfdingen att tillse, det dessas
värde icke stegrades för högt4). Genom 1672 års privilegier
höjdes betalningen än ytterligare till 31/2 d. k. m. pr tunna.
Dock afstannade ingalunda missnöjet, ty åtgärderna voro
otillräckliga. Äfven 3l/2 d. k. m. pr tunna var en ringa betalning,
när man betänker, att det före kompaniets inrättande för det
då brukliga mindre måttet gafs 41/2 mark s. m.5). I södra
Sverige betalade också borgaren ofta dubbla beloppet, hvilket
förhållande naturligtvis icke heller kunde undgå att framkalla
obehagliga jemförelser 6). Efter 1682 tillades derför ytterligare
en daler, men dervid synes det hafva för framtiden fått förblifva.
Den större betalning, som på 1700-talet under några år gafs, var
helt och hållet frivillig samt berodde på kompaniets tillfälliga
ställning och afsigter. Likaledes visade sig fördelningen af
qvantum på socknarne icke kunna förebygga tvistigheterna och de
ömsesidiga klagomålen mellan landtmän och borgare. 1692 får
regeringen ånyo skipa rätt dem emellan. Det är om igen de
österbottniska socknarne, som klaga och säga, att borgerskapet
icke fullgör de kungliga stadgarne till deras förmån. Som
Österbottens qvantum nu var lika stort som förr och-betalningen högre,
kunde kongl, maj:t icke finna någon annan orsak till klagomålen
än den omständigheten, att någon viss fördelning af
tillverkningen gårdarne emellan icke var gjord; hvadan de, som bodde
närmast staden, i förväg skyndade dit och fingo godt betaldt, -då
deremot de, som bodde längre bort, ej hunno in, förrän stadens
qvantum var uppfyldt, då de fingo nöja sig med ringare
betalning. Derför fick landshöfdingen befallning att verkställa en
sådan fördelning. Dervid skulle noga observeras, huruvida
egendomarne erbjödo medel till armat förvärf. I sådant fall skulle
de afskiljas från tjärhandteringen, och blott de, som lågo afsides
och saknade andra tillräckliga utvägar, medtagas. En dylik åt-
^ Stj. anf. arb. III: 812.; K. M:s res. på klagomålen af socknarne
Lapå, Malax, Ilmola, Laijela, Nerpes och Laxfjerd i Österbotten, cl. 9 Juli 1670.
2) Stj. anf. arb. III: 955: bref t. landsii. Gran om tj. Ii., d. 23 Juli 1672.
3) ß. A.; Palmsk. saml.; bref., från kongl. maj:t t. landshöfdingarne,
d. 9 Juli 1670.
4) Se ofvan citerade res. för de Österbottniska socknarne.
5) Ungefär = 3V2 d. k. m.
6) De Botniska städernas inlaga 1679. Se ofvan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
