- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjunde delen /
358

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

358

otto »sjögren.

4

skrifvelsen kunde blifva med ridderskapet afhandladt, i det
konungen förklarade, att kronans anspråk mot de lifländska
adelsgodsen skulle framställas på en landtdag, hvilken
oför-dröjligen borde sammanträda. Bland adeln uppkom genast en
lätt förklarlig misstämning, hvilken ytterligare tilltog, sedan
landtdagen (Juli 1681) kommit till stånd. Konungen hade
befalt Lichtone, den lifländska reduktionskommissionens
ordförande »tillsäga adeln att efterkomma öfriga reduktionsstadgar
(angående förläningar från svenska tiden) och icke söka
tillerkänna sig något oberoende af svenska riksdagar». Den kongl,
propositionen meddelade behofvet af en reduktion på samma
vilkor, som stadgats i det svenska riksdagsbeslutet, och fr
ainsi :’il de tillika, adeln till föga hugnad, konungens beslut att
afskaffa lifegenskapen på kronans gods tillika med en hemställan
till adeln att borttaga den äfven på sina, »emedan den »sträfvar
mot den kristliga kärleken, hindrar ömsesidigt förtroende mellan
herrar och underlydande samt förtager ali lust till inflyttningar
i landet»

Grenom lossandet af lifegenskapen bojor beredde
reduktionen en stor välgerning åt Lifland. Huru hårdt dessa tyngde
på massan af befolkningen, derom vitnar ett drag ur Patkuls
egen historia. Det berättas att han omenskligt misshandlat
en af-sina tjensteflickor, hvilken förmodligen motstått sin herrres
förförelseförsök och mot hans vilja trolofvat sig med en
skräddare vid namn Michel Fors. Den misshandlade flydde från
godset till prestgården, der äfven Fors infunnit sig. Tilltänkt
vigsel hann emellertid der ej blifva af. Qvinnan, hvilken
Patkul återfordrade som sin »egendom», måste till honom
utlemnas; handtverkaren, släpades på hans befallning med våld
till godset, der han slogs i bojor och prisgafs åt ohygglig
medfart.

I en af Fors sedermera uppsatt klagoskrift, som till
konungen inlemnades 2), beskrifves Patkuls brutala våldsamhet
såsom rent af upprörande. Han hade, heter det »omenskligt
pryglat» Fors och derefter »honom fängslat och en lång tid uti
stocken med händer och fötter inlåst». Qvinnan hade han »så
prygla låtit att utur hennes bröster och armar några stycken
skola vara bortfallna och uti hennes salv. ven. särk icke ett
hvitt ställe skall hafva blifvit af blod, det herr landshöfdingen

x) Den uppgiften, att adeln skulle sändt deputerade till Stockholm och
konungen mot dem dragit värjan, betecknas redan af Jannau (II. 321) som en
»saga». Några deputerade blefvo då icke ens afsända till Stockholm. »Sagan»,
hvilken icke desto mindre går igen hos Fryxell XVII. 304, har ingen annan
. hemul än Rechtl. respons. af juristen i Halle (Thomasius) p. 10 och har
således satts i omlopp af Patkul.

2) Riksark. Biogr. art. Patkul. Rigaische Stadtblätter 1816 n:o 13 sid.
97—100.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/7/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free