Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
johann reinhold patkul.
359
Lovisin, hvilken anno 1684 samma särk i Patknls presence
sett hafver, skall kunna bevitna». Fors hade till en början
vändt sig till generalguvernören, hvilken hänvisade målet till
landträtten, och affärdade honom till Patkul med en skriftlig
befallning till denne att genast återställa de saker, han från
Fors tagit. Men Patkul, som fått underrättelse derom, skall
»honom (Fors) från landsvägen utaf några bönder med våld
borttaga låtit, som hans händer och fötter med ett rep skola
sammanbundit och således till Patkuls gård fört hafva, men
när han till Patkul kongl, landträttens befallning och bref
levererat, skall Patkul honom sport: »Du skälm, törs du mig
sådana bref insinuera?» och skall honom för andra gången på
samma sätt och manér som förr jämmerligen prygla låtit, att
han 14 dagar bara blod spottat hafver, skall ock af pastore å
orten herrans nattvard undfångit». Dylika händelser voro icke
egnade att afkyla Karl XI:s nit för reduktionen.
Så länge Krister Horn var generalguvernör, drefs
emellertid verket med stor foglighet. I särskild skrifvelse förklarade
konungen reduktionen tillsvidare inskränkt »inom de år, i hvilka
Lifland varit under svensk dévotion och lydno»; de förra
inne-hafvarne tillätos också att behålla godsen på ständigt arrende.
Af de gjorda eftergifterna drog äfven Patkul fördel; år 1685
blefvo nämligen några af de Papendorfska godsen, hvilka
föreslagits till reducering, derifrån frikända 1).
De två till Lifland enligt kongl, skrifvelse af den 17 Juli
1684 afsända kommissarierna, som fått i uppdrag att »hvad
till behörig riktighet länder, verkställa», berörde visserligen i
sin redogörelse frågan om de »medbragta» godsen d. v. s.
för-läningarne från polska konungarnes och från härmästarnes tider
(ish. Tafelgüter), och stora kommissionen tog denna fråga i
allvarligt öfvervägande, men någon åtgärd i detta syfte följde
ännu ej. Ridderskapet, uppskräm dt som det var, aflät dock
en af G. v. Mengden uppsatt och till konungen stäld bitter
klagoskrifvelse. Konungens svar2), hvilket snart följde,
innehöll en skarp tillrättavisning. »Alltså dragé vi till eder», skref
han, »det nådiga förtroende, att I uti denna fråga låten fara
ali vidare skrupul och läre som redliga patrioter till
bibe-hållende af rikets styrelse samt dess vidmakthållande icke mer
än andre våre undersåtar kunna undandraga eder denna
be-lefvade reduktion, om änskönt I kunnen förmena sådant i
förstone ske med någon eder afsaknad och olägenhet; påminnande
vi oss eljest, att I utaf ridderskapet i Lifland uti detta fall ej
blifven hårdare handterade än andre våra undersåtar, utan att
vi eder snarare hafva vist större nåd».
4) Broze. Collectanea Livonica.
2) Schirren, Recesse der Lifl. Landtage p. 79.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
