Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
otto »sjögren.
4
fallet, försedd med Polens och Litthauens rikssigill. Yid ett
företräde, som de deputerade erhöllo inför konungen i sittande
råd, bestreds också privilegiibrefvets giltighet på dessa skäl af
Hastfer. De deputerade åter sökte försvara den första
afskrifter riktighet med de båda svenska herrarnes intyg (utan att
dock säkert kunna upplysa, hvad detta intyg egentligen innebar),
framstälde den af Gustaf Adolf meddelade stadfästelsen såsom
äfven gälllande nämnda privilegiibref, samt förklarade
uteblifvandet af polska riksdagens stadfästelse och frånvaron af de
båda rikssigilen dermed, att Lifland ej trädt i realunion med
Polen, utan endast erkänt polske konungen som sin öfverherre *).
Genom Sigismund Augusts privilegiibref hade bland annat
bekräftats de lifländska läns- och arfprivilegierna, hvilka
grundade sig på ett bref af ärkebiskop Sylvester II (af 1457). Mot
detta invändes imellertid, att det ej vore utfärdadt för hela
Lifland. Vid ett företräde, som Patkul hade (den 16 December),
yttrade också konungen, att lifländarne i sjelfva verket begärde
mer, än privilegiibrefven lofvade dem; enligt Patkuls berättelse
skulle han dock sedan i någon mon hafva gifvit med sig. Kort
derefter tillkännagaf Piper, att de deputerade egde till Kongl.
Maj:t inkomma med en utredning af de lifländska
arfsrättighe-terna, för så vidt de grundade sig på Sylvesters privilegium och
i Sigismund Augusts bekräftats. De inlemnade då (den 19
December) till generalguvernören en »déduction af de lifländska
arfs-rättigheterna. » Då här förekommo betänklga yttranden angående
Liflands sidoordnade ställning till Sverige äfvensom klander
öfver reduktionen, gaf dem Hastfer skrifvelsen tillbaka med
uppmaning att uttaga de anstötliga ställena; genom deras dröjsmål
i efterkommandet deraf fördröjdes skrifvexlingen. Af deras
déduction framgick, att en vidsträcktare besittningsrätt, kallad »die
gesamte Hand», och innefattande rättighet till godsens
försäljning och öfverlåtande på en annan samt deras öfvertagande af
närmaste arfvingar efter ättens utslocknande, sedan början af
1400-talet tillhört 4 lifländska ätter, men att denna rätt genom
Sylvesters bref af 1457 samt ett annat af ärkebiskop Thomas
(af 1531) fått en vidare utsträckning (die neue Gnade), hvilken
bekräftats genom Sigismund Augusts privilegiibref.
Kanslikollegium, som kade att yttra sig häröfver, invände i ett »oförgripligt
betänkande» (af den 24 Januari 1691) att die »gesamte Hand»
blifvit (1523) ansenligen inskränkt, att denna, så väl som
Sylvesters »neue Gnade» ej haft allmän utsträckning för hela Lif-
*) Fryxells redogörelse för dessa förhandlingar (XVII: 325) är partisk,
stympad och missledande. Mer opartiskt, ehuru kortare, berättar lifländaren
Jannau (II: 355) börjande med orden: »Hier wurde das Privilegium
Sigis-mundi Augusti besonders angefochten und durch sehr wahrschunliche Gründe
auch zweifelhaft gemacht.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
