Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
otto sjögren.
18
å Strömsholm och under förebärande af enskilda ärenden
lyc-ades han utverka åt sig en sådan tillåtelse och anträdde resan.
I Örebro gaf honom Karl XI, sedan han mönstrat sitt
lifrege-mente, företräde och yttrade dervid: »Nu har eder deputation
fått ett slut». — »Ja, men ett mycket dåligt slut, ers majestät»,
skall Patkul hafva svarat. Efter en stunds eftersinnande lofvade
konungen att framdeles höra honom närmare. I Venersborg fick
Patkul efter en veckas förlopp åter tala med konungen, hvilken
då frågade honom, hvarför han i föregående samtalet kallat slutet
på sin beskickning dåligt. Patkul svarade, att så skett, emedan
de resolutioner, i hvilka privilegiernas kärna låge, blifvit
upphäfda och ridderskapet sålunda försatt i ett ovisst tillstånd samt
emedan reduktionens ohämmade fortgång hotade ståndet med
total ruin och nödgade det till utvandring. Konungen förklarade
sig ingalunda önska se ståndet försatt i sådan belägenhet och
lofvade att framdeles göra sig om saken närmare underrättad. I
Göteborg lät konungen åter förekalla Patkul, till hvilken han
då yttrade, att han i afseende på reduktionen blott utförde
riksdagens beslut. Patkul skildrade, enligt sin egen (sannolikt
ut-stofferade) berättelse, i mycket starka färger eländet bland den
af reduktionen drabbade lifländska adeln samt yttrade, i fråga om
riksdagsbeslutet, att ridderskapet vore icke ens i obetydliga ting,
än mindre i fråga om gods och egendom, underkastadt de
svenska riksdagarne. Konungen svarade, att han först i Stockholm
kunde gifva närmare besked i saken och uppmanade honom att
begifva sig dit.
I Stockholm vände sig Patkul till några af de förnämsta
rådsherrarne, af hvilkas inflytande han sökte begagna sig, och
gaf sig derunder fortfarande sken af att handla enligt ridderskapets
uppdrag. »Då de», skrifver han i sin relation, »bland annat
yttrade, att jag tvifvelsutan vore försedd med något mandat eller
creditiv, så svarade jag ej directe derpå, emedan jag intet hade
och det var omöjligt att erhålla något». Sedan konungen (i
början af September) hemkommit, uppkallades Patkul i kansliet och
frågades efter sitt creditiv, men hade då intet att uppvisa.
Intet kunde heller anskaffas från ridderskapet, utan på en ny
landtdag; men Hastfer hade förbjudit underguvernören Soop att
utlysa någon sådan före de båda deputerades återkomst. Patkul
uppehöll sig emellertid ännu två månader i Stockholm och var
der i hemlighet verksam. Af en vän säger han sig hafva
blifvit varnad; »man lurade», lydde varningen, »att ertappa honom
med något falskt steg, motpartiet vore mäktigt, man måste hafva
tålamod, tills stormen vore förbi».
Patkul lyckades emellertid utverka sig företräde hos
konungen (Sept.) och framstälde då ånyo sina ståndsbröders klagomål
och rättsanspråk. Konungen sporde, huru det kom sig att
lifländska adeln så mycket klagade öfver reduktionen, då den dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
