Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
johann iieinhold patkul.
369
bibehölls vid sina gods mot måttliga arrenden och tertialer.
Härpå svarade Patkul, att ingenstädes reduktionen väckt mer
bedröfvelse än i Lifland, enär tertialet vore en eländig tröst och
en adelsman icke af arrendet kunde draga så stora inkomster
ens som en köpman i Riga.
Bland Patkuls gynnare var Gyldenstolpe den mest bevågiie.
Denne kunde dock endast råda honom att, afstående från alla
rättsanspråk, i skriftlig ansökan vädja till konungens nåd.
Patkul, i början motsträfvig, gick slutligen med en så beskaffad
ansökan upp på slottet (18 November). Konungen, som vänligt
mottog honom, förklarade, att de hårda åtgärderna föreskrifvits
af tvingande nödvändighet: han talade om den dåliga styrelsen
under sin minderårighetstid, om den brist, som sedan varit att
fylla, de missbruk som måst afskaffas, äfvenså om behofvet af
ett starkare försvar for Lifland. Hvad reduktionen angick visade
han, att Lifland deraf icke drabbades ensamt eller hårdast, utan
att denna ginge ut öfver hela riket och grundade sig på
ständernas beslut. Då nu Patkul åter upprepade sitt påstående, att
Lifland ej vore underkastadt främmande ständer, afbröt Karl
med häftighet: »Det är nog; vi hafva i Sverige redan beslutit
öfver Lifland. Viljen I anklaga ständerna för att ej hafva
handlat tillbörligt?» Patkul skall enligt sin egen berättelse dertill
hafva svarat ja samt framhållit obilligheten af att beröfva
Liflands adel län, som den aldrig erhållit af svenska kronan. Då
han sedan skildrade nöden bland ridderskapet och för detta
anhöll om konungens nådiga beskärm, yttrade sig Karl med
deltagande och välvilja. Han förklarade sig ingalunda hafva för afsigt
att framkalla något sådant lidande bland ridderskapet, helst som
han älskade alla sina undersåtar »med hvilka han liksom seglade
i samma skepp». — »Om», tillade han, »I icke af egna medel
förmån afskicka ombud, så låten mig veta eder nöd skriftligen
och I skolen förmärka, att jag hyser nåd till eder».
I December 1691 återvände Patkul till Lifland. Här satte
han genast i gång det uppviglingsarbete, som både för honom
sjelf och hans ståndsbröder blef så olycksdigert. Han lät förstå,
att han under de enskilda samtalen med konungen utverkat af
denne vigtiga medgifvanden, af hvilka man borde begagna sig.
Ridderskapet begärde nu af den frånvarande Hastfer
sammankallandet af en landtdag, under förevändning af att man behöfde
träffa förberedelser till förbättrandet af Rigas fästningsverk.
Hastfer gaf från Roterdam, der han befann sig, tillåtelse till
landt-dags hållande, men förordnade, i förkänslan af de uppträden, som
kunde tillstunda, att landtdagen skulle sammanträda i Wenden,
således i det inre af landet, samt att underguvernören Soop
skulle vid densamma vara tillstädes. Den 11 Mars 1692
sammanträdde denna landtdag. Här afgåfvo de deputerade en
omständlig »relation» öfver sin beskickning till Sverige. Patkul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
