Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
skoglar bergström.
10
hopp derom, att, hade jag än varit den aldra ringaste bland
människors barn, och hade än alla lagar det förbjudit, ja, hela
verlden stått deremot — men Gud allena så foga velat; så
hade jag fått Ulf Grips dotter till min äkta hustru. Eller har
man ej sett exempel på sådant flere? Deremot, om Gud ej så
velat, hade jag henne aldrig fått, hade jag än varit adelsman.
Derpå har jag exempel från Danmark. Ty här äro ju
adelsmän som hafva friat till henne. Lika litet skulle de som jag fått
henne, (när jag hennes person och härkomst betänker) om jag
än 10 gånger om utgifvit mig för en adelsman, derest jag till
väsen och qualiteter varit en bonde. Alltså följer slutligen.
(Som Wivallii förmåga att uttänja sina skrifter icke
känner något hof, nödgas jag att sammandraga. Slutet på hans
skrifvelse är långt borta!)
Han anser sig sålunda kunna skylla allt på Guds skickelse
och föräldrarnes samtycke, (hvaremot Grip ingenstädes
underlåter att protestera) — och att ingen människa nu mera kan
dem skilja — samt att Guds mening är outransakelig. — Han
kanhända har bestämt W. att göra konungen och riket större
tjänst än U. G. någonsin förmår. W. inbjuder till en jämförelse
mellan deras qualiteter. Söker kasta skugga för ü. G:s trohet,
vare sig mot Danmark eller Sverige — han torde befinnas
hvarken varm eller kall, blott tjena sig själf. Om han blott
förstode hvad »W:ii ringa person meriterar», skulle han afstå
från att honom så förakta och förfölja. Det är ingen konst
att ärfva i vaggan eller att ligga hemma och plåga bönder —
det kan en bonde ock! — men att slå sig fram som AV.! Han
säger sig ogerna framföra detta; men det är naturligt att sig
defendera. Han vore väl ej af adel, utan hans fader var en
landsfogde. (»Jost Curtzels fogde» upplyser han sedermera, då
han förhördes inför senaten i Stockholm d. — 1631). Ej häller
kunde han sig af mycket gods berömma; men Gud hafver
fört honom så mången väg genom främmande land och ur
mången nöd frälsat och i snart sex år i utlandet rikligen
beskärt honom hans dagliga bröd. (»Med list och bedrägeri har
Bedragaren sig det skaffat!» TJ. 6r.). Gud vet nog att han länge
önskat detta giftermål ogjordt; men att han för samvetets och
sin förpligtade trohets skuld ej kunde öfvergifva sin hustru.
Hade bemödat sig med 300 mils resa för att få någon
lägenhet och nåd, och för 3 veckor sedan begifvit sig hit, med stor
fara, för att ock här finna nåd och sedan kunna taga sin hustru
med sig och henne till den ort föra, der han henne med äran
föda kunde. Hade ock tänkt fara till konungen af Sverige i
Stralsund och söka tjenst bland soldatesken. Men han blef af
sin svärfader illa mottagen {TJ. G.: »intet sanden». Förnekelsen
gäller väl ordet svärfader.), som lät binda honom till händer
och fötter, så att röda köttet syntes och kasta honom i fängelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
