Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
wulff grijp emot lars wt1yallium.
465
säga, naturliga människor, så må väl deraf följa, att de hvar
annan älska derför: att de äro människor. Således kan
namnet hvarken taga eller gifva (giltighet). Kan namnet hvarken
taga eller gifva, hur kan då det göra detta mitt giftermål om
inte, att jag denna gång mitt rätta namn icke yppat, hälst enär
jag var älskad för min persons skuld och icke för det namn,
jag då bar. Månne Adam, då han först fick qvinnan att se,
sade: se, jag vill gifva dig ett skönt namn och kalla dig Eva
och sedan för det sköna namnets skuld taga dig till äkta? Nej!
den gången förgät han allt namnet och sade hastigt, se det är
ben af mina ben och kött af mitt kött. Skulle nu 2 människor
älska hvarandra för namns och stånds skuld, så vore detta icke
ett kött, ty de hafva hvarken kött eller blod. Hur kan man
då påstå, att blott ett namn och verldslig höghet, som ingen
subst antia utan tillfälliga ting äro, skulle kunna skilja kött och
ben åt? Derför frågas vidare:
Om en människa (så framt man allenast rätteligen
betänker hvad äktenskapet är och hvilken det stiftat hafver) kan
frånkänna mig min hustru eller döma att mitt äktenskap icke
af Gud allsmäktig fogadt är, efter hon af adel, jag af oadel
född är — äro då ej adel och oadel människor? Har Gud ej
skapat dem alla? Är min hustru ej en människa som jag?
Eller menar någon en adlig person inför Gud vara förmer än
jag? Jag är ju lika väl en Guds afbild som en adelsman.
Eller har Gud någonstädes i Sitt ord ord förbjudit giftermål
mellan adel och ofrälse? Säger icke skriften: hvad Gud hafver
sammanfogat det skall människan ej åtskilja? Nu, efter ingen
kan mot(-säga?) utan måste erkänna, att Gud oss i äktenskap
sammanfogat hafver, hvilken vill då understå sig ett sådant
stort Guds verk att sönderrifva. Ja, om någon oss skilja vill,
så varder dock äktenskapet inför Gud lika fullt beståndande,
derför: att vi äro ett kött, äfven om jag vore i Ostindien och
hon qvar här. Ty det står skrifvet, att Gud genom
äktenskapet vill beteckna sin stora hemlighet, att, liksom man och
hustru äro ett kött, så är ock Christus ett med sin heliga
församling. Min vederpart kan här komma med en invändning:
Ja, men då i Danmark efter K. Christiani Recess Cap. 36
äktenskap mellan frälse och ofrälse är förbudet, så skall ditt
äktenskap, det må vara af Gud fogadt hur mycket som hälst, dock
gå tillbaka.
Dertill svarar jag. Är det så, att Kongl. Maj:t och hans
loflige Landsrätt sådant fordra, så rättar jag mig hörsammeligen
derefter; beder dock underdånigst om nåd med ödmjuk
und-skyllan: att jag då ej visste af att någon sådan lag fanns, utan
det först sedermera veta fått. Jag medgifver ock, att sådana
förbud äfven finnas i andra länder. Men, icke för ty, säger
jag detta, och är alldeles derom öfvertygad och hyser det vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
