Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
skoglar bergström.
10
hafva orsak tycka bäst vara, efter han derigenom hade fått
löfte af min fader på mig med ( = att han antagit?) sitt falska
och lögnaktiga namn och sig för den personen utgifvit hos K.
M:t och derigenom bedrägligen bekommit K. M:ts nådiga pass,
hvilket han också lät min fader, moder och mig se förr än
han om mig anhöll, och dermed han oss skälmskeligen bedrog.
Och kunde vi ej annat än tro det K. M:ts nådiga pass
omförmält — som var hans falska lögn — och jag intet annat visste
af så länge, som vi tillsammans voro, än att han var kommen
af de rätta Gyldenstiernorna här i Sverige, och samma namn
hade, och samma person var, som han då utgifvit sig för.
Derföre, för den fara för Bildarne, hvari jag sväfvade, ville han
jag skulle låta viga oss strax tillsammans — sedan kunde jag
vara hvar jag ville, utan fara för dem. — Och jag frågade dem
om råd, om jag skulle samtycka eller ej. Derpå frågade herr
P. och frun mig strax, om det var min fader och min moder
veterligt, att det så hastigt skulle tillgå. Då nekade (läs:
bedyrade) jag med min högsta ed, att min fader intet deraf visste;
men (för) min moder, svarade jag, talade jag, innan jag drog
ifrån henne, något derom, att E. G. hade bedt mig derom;
men först förmådde jag henne dock att svärja sin högsta ed på,
att hon icke skulle säga det åt min fader eller någon människa.
Då de detta hörde, svarade herr P. och frun att de inte bättre
råd visste att gifva, än att jag skulle efterkomma bedragarens
begäran, som ingen då visste annat, än att han var den rätte
Erik Gr. . . . Derefter bad jag om fru »Karinds» och dottrens
sällskap till Hallaryd, på det jag icke måtte komma dit allena
med min piga — för folkets tals skuld. Härtill svarade herr
P. strax ja, det kunde hon gerna göra . . .
Tidigt på morgonen S:t Mårtens dag voro vi fruntimmer
färdiga förr, än herr P., som skulle fara bort och predika.
Som vi stodo på gården och skulle stiga till häst, kom E. Gr.
inridandes, steg af hästen och gick till mig och frågade : huru
jag nu ville med det, som han tillförene med mig talat hade —
och sade sig nu hafva vidtalat presten i Hallaryd att han skulle
viga honom och mig; att denne lofvat att göra det, derest E.
Gr. kunde lemna honom en liten sedel från herr P. i Wissel-
tofta,–Derpå gick han och talade med herr P. och vi
redo af. Just som vi kommit in på gården vid Hallaryd, hann
han upp oss. Då frågade jag om han fått sedeln. »Ja»! och
tillade att han bedt honom att komma till dem till Hallaryd,
hvilket han lofvat — som ock skedde — ty förr än det blef
afton kom han dit. Och detta skedde S:t Martini dag (= 11
Nov.): att vi blefvo vigda i Sverige; att den rätta hufvudsak (?)
med den illistige bedragaren Lars Svensson Vivallius hafver
falskeligen och illistigen genom Gyllenstiernas namn och
person min fader och mig bedragit, som förr skrifvet står. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
