Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
wulfe1 grijí5 emot lars wlvalllum.
495
W. refererade sig på pr esthustrun, såsom ock sköt sig på
Kaggen, samt ock på hennes moster, att de hafva skämtat till
honom och sagt: huru behagar eder en sådan jungfru? Då
hade han svarat: det vore intet skapadt Creatur, som en sådan
jungfru icke behagade. Och strax böd hennes fader honom
till sin gård, der han honom på det härligaste trakterade och
strax refererade honom sin dröm, att han skulle blifva hans
måg. Då sade han sig hafva sagt till U. Gr.: Jag beder eder,
om jag är eder dotter värd, I vele mig henne gifva; DetU. G.
honom då strax betackade. Andra dagen, sade han,
frågade-Kaggen honom sägandes: Du äst mäkta välkommen, oansedt
jag har här tillförene varit att fria.
Dertill Hon alldeles nekade. #
Sedan sade W. : att när han gick ut, kom pigan efter
honom och bad honom dricka jungfruns skål. Men efter han
sade sig hafva simulerat med namnet, tänkte han mest
deruppå, huru han kunde leda sig derifrån och komma sin kos.
Föregifvandes henne af andra tagit gåfvor, dem hon ingalunda
kunde gifva tillbaka. Men det halp honom intet, ty fadren
sade sig råda gifva sin dotter hvem han ville, och honom själf
täcktes. Påminnandes henne någorlunda: först hur han för
henne fäktade.
Dertill Hon alldeles nekade.
2:o. Att både hon, fadren och han hafva deruppå gått till
Herrans Nattvard.
Dertill Hon svarade: att det var aldrig sant, och sade att
när han henne först tilltalade, sade hon sig hafva sagt sig vara
allt för ung — det vore tid nog. Han skulle först draga till
Sverige och komma sedan igen, så kunde han få god svar.
Det hon ock sade till sin moster, hvilket hennes moster
gillade, sägandes henne härutinnan hafva rätt svarat. Och medan
W. refererade sig på hennes mosters bref, uttydde hon huru
det var till förståendes, nämligen: att han väl vore en fin
person, så framt han hade varit Gyllenstjerna.
Henne frågades: hvar W. först till henne friade.
Hon sade att det först skedde på Hessleholm.
Men W. nekade. Sade sig intet då kunna fria till henne,
emedan Gyllenstiernas gård var der så nära, Och sade sig till
detta frieri af hennes fader vara förorsakad.
Hon sade honom det aldrig bevisa kunna. Och
förhoppades sig vara så trovärdig i sitt tal, som han.
W. sade sig vilja det bevisa med det brudetyg och de
guldringar, som hennes moder henne dertill sändt och henne
gifvit hade.
Hon svarade: att de ringar hade hon länge haft, hon var
inte stor när hon dem bekom.
Hist. Bibliotek.
1880.
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
