Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
SKOGLAR BERGSTRÖM.
36
Sedan påminte W. henne att hon hade velat kläda sig i
manfolkskläder och följt honom till Holland med godset.
Hon svarade : att han var densamme som henne ville
öfvertala, att hon det göra skulle.
W. sade sig derför hafva fraktat en boj ert i Göteborg, tog
derföre 100 Rdr af hennes fader till låns. Men, efter hon blef
sjuk i vägen, sände jag henne hem till sin fader igen. Och
derföre var den resan uppsatt ( = uppskjuten) och förhindrad.
Hon nekade dertill och berättade fast annorledes: att
bem:te W. skulle hafva föregifvit, nämligen att en ofred skulle
sig mellan Sverige och Danmark yppa; vore derför rådligt att
godset till Sverige fördes, antingen till Limmerö eller
Göteborg; hvarför hafver hennes fader uti enfaldighet dit skickat
och gaf dem sitt. Men fadrens skulle honom tillhanda
antingen på Limmerö eller Göteborg förvaras.
Då blef honom tillfrågadt, hvad han ville göra i Holland.
Han sade: att han hade så föregifvit, att, efter den danska
adeln vore honom fast häftige, han derföre skulle vara der tills
han bekomme gunst.
Men hon nekade dertill stadigt.
Då sade W. henne icke töras fram med sanningen, ty hon
befruktar hennes fader och slägt skulle göra henne arflös.
Hon sade det är intet sant. Och påminte honom hvad
Discurs de hade när de redo på vägen till Malsvi: Att, om
hon ville, hade hon hans lif i sina händer. Derför blef hon
bedröfvad och begynte mycket tänka. Först, mente hon,
kanske att han hade slagit någon adelsman ihjäl i Sverige; eller
2:o att han hafver förlofvat sig med någon jungfru i Sverige;
3:o eller vore en papist; 4:o kom henne ihug den jungfrun,
som ock i Sverige blef bedragen. Och tänkte: bevare mig Gud
(för att) de danske skulle veta, att den spott mig hända skulle.
Och det skedde 8 dagar sedan vi voro vigde. Och när han
såg mig så bedröfvad (sade hon) slog han det af med skämt.
Då gaf hon sig någorlunda tillfreds. Dock frågade hon vidare
hvad det var som han skulle ha gjort. Då slog han allt af
med gäckeri. Då sade hon: Gud förbjude så vore; finge de
danske det höra, så skulle de fröjda sig åt hennes ofärd. Då
sade W.: Bevare mig Gudi skole I hålla mig för en sådan
person? Då blef han vred och sade till mig: det skall jag
minnas eder, när I det glömt hafva, ridandes åter något litet
från henne. När han åter till henne kom och såg henne
bitter-ligen gråta, bad han henne gifva sig tillfreds; han skulle henne
det aldrig någon tid vräka. Således var hennes berättelse att
deras samtal hade varit — ödmjukligen begärandes att denna
lofliga Rätten ville anse mera rätten än hans snälla tunga.
W. sade att annat skulle bevisas af de danska domarna.
Parterna afträdde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
